Berättelsens huvudpeson om en biosemiotikforskare. I prologen får vi veta att det föreligger ett för läsaren dolt samband vilket inte kommer att lösas upp förrän på bokens sista sida.
Trots en i grunden tveksam inställning, accepterar han att, som central gestalt, delta i ett unikt projekt. Avsikten är att utnyttja de allra senaste landvinningarna inom datavetenskapen bland annat den nyligen förverkligade kvantdatorn. För att få en, på elementarpartikelnivå, komplett bild av vad som sker när en människa dör. Det är de sista tre veckorna i detta projekt som bildar avslutningen för denna berättelse. Där får vi följa den del av Mousas liv som mer än allt annat gör honom enastående. Det är en dödsmärkt person vi då får följa under återstoden av livet.
Vad det är som får Mousa att delta i ett projekt han aldrig tror på ges ingen tillfredsställande förklaring. En annan egenhet i berättelsen är att den centrala frågan: Finns Gud? Aldrig nämns i boken annat än indirekt. Med tanke på den betydelse Mousas rymdvistelser får kunde man kanske önska sig lite mer beskrivning av dessa besök.
Mousa är en berättelse om naturvetenskapens oförmåga när de yttersta frågorna ställs, men också ett försök att fånga det så flyktiga som utgör en människas komplexa liv.
|
(66 år)