Först förstod jag inte riktigt vad jag läste, men sen kom jag på det! Läckberg har gått tillbaka till sin barndom där hon säkert lekte detektiv. Där karaktärerna, de vuxna var uthuggna schabloner, dumma, snälla, svarta, vita. Allt medan hjältinnan far fram och letar ledtrådar för att få skriva en deckare. Tillsammans med en polisman som begår tjänstefel på tjänstefel. Alla är idioter på polisstationen utom Patrik. Som ska vara hjälten. Erica, hjältinnan upplevs som iskall och utan empati där hon som 35 åring inte alls har koll på att det kan vara dramatiskt minst sagt att få sin dotter mördad. Nej här ska skrivas detektivroman säger hon till sig själv, kavlar upp ärmarna och ser enbart till sig själv innan hon snipet ger polisen ett par ledtrådar till fallet. Kärlekshistorien är så kall. Hon vill bara prata fall innan de hamnar i säng. Gäsp!! Allt detta kan jag förlåta Läckberg men inte att vara så otroligt slarvig med detaljer igenom hela boken.
Mordet begicks den 25 jan, polisen pratar om att det är mitten av mars vid ett tillfälle för att i nästa stund säga att det är bara två veckor sedan mordet begicks. Polisen hittar "fotavtryck" i blodet och sedan matchar de fotspåren med ett par skor de hittat i en garderob. Hur sjutton matchar man det? Skoavtryck heter det Läckberg!
Ett viktigt spår: Ett par glas har hittats av polisen. De står osköljda i en diskho. Snart skriver Läckberg att de är sköljda och ytterligar efter en stund har de blivit diskade. All under loppet av en sida. Man tar sig för pannan.
Hjältinnan möter en person som hon antar är Henrik. Hon gissar att det är han. I nästa mening står det klart att de redan träffats enbart för några månader sedan.
Hjältinnan går nerför en trappa, hon har haft 15 minuter på sig at göra sig fin. Vi får följa varje steg fram till dess dörrklockan ringer. Läckberg byter perspektiv och låter oss se älskaren som tar sig fram till dörren hör allt som hjältinnan gör fram till dess hon öppnar dörren. När han går in tycker han att det är så fint med alla tända ljusen. När har hon hunnit göra det när vi i detalj fått följa de 15 minuterna och inte ett ord är nämnt om att hon sprang runt och tände ljus????
Hjältinnan förbereder en trerättersmiddag. Vi får i detalj veta vad de ska äta. Ingenting i menyn talar om att hon behöver röra i några grytor. En kanske men inga grytor. Men ändå gör hon det.
Hjältinnan smyger sig in i ett hus. Hon vet var nyckel är. Snokar runt. Någon kommer.....Nu undrar jag. Huset är ett gammalt sekelskifteshus där jag antar att dörren måste låsas för hand och inte går igen av sig själv. Läckberg säger ingenting om det När nästa person smyger sig in borde inte personen bli lite konfunderad över att dörren står olåst. Att det kanske finns någon därinne....?
På en sida beskriver hon ett vardagsrum med vita möbler. Nästa gång hon beskriver det är möblerna istället i björk.
Begravningskaffet hålls i huset där offret blev mördad på toaletten. Vi har inte fått veta om det finns flera toaletter i huset. Vilket betyder att gästerna måste pinka där mordet begåtts. Usch!!!
När det är som mest sorgligt och dramatiskt så hänger sig Läckberg till att beskriva hur det ser ut istället. Gardiner, tofsar och kuddar överallt. men när hon går in till en storrökare och hjälten avskyr rök så nämns det inte alls utan bara dessa kuddar, tofsar och gardiner. Överallt.
Nä, nu orkar jag inte mera.
Boken är som ett manus som ännu inte har blivit tittat på av förläggaren. Inte blivit editerad överhuvudtaget. Har aldrig läst en bok med så mycket sakfel.
Annars är idén bra, med det lilla samhället. Men varför måste alla spilla kaffe hela tiden. Jag vet att en författare måste hitta händelser som ger läsaren en känsla för vad som pågår, men att spilla kaffe hela tiden och böka med småsaker som tillhör barndommen. Nej det är verkligen en ungdomsbok där man när som helst förväntar sig spöken att komma ut ur garderober, där polisen missar alla spår till och med att när man skriver på ett kollegieblock så kan man utläsa vad......Nej som sagt. Läs något av Frimansson istället. Personkaraktärer som håller.
Igentligen är det väl inte Läckbergs fel att det är så mycket sakfel när jag tänker efter. Det skulle ha rättats till vid korrekturläsningen Så mina hårda ord går inte till henne för detta. Men för karaktärerna. Studera människor omkring så blir det bättre längre fram i din karriär. Det här är ju trots allt debuten.
Det bästa med boken är herr Berg. Honom skulle jag vilja läsa om istället. Därför ger jag två hela smultron.
Hej med er deckarälskare! |
Mycket imponerande debut av Åsa Larsson. Jag tyckte mycket om hennes språkbehandling vilket var när jag lagt ifrån mig boken behållningen av läsupplevelsen. Om man bortser från en icke trovärdig inledning om hur hjältinnan beslöt sig att överhuvudtaget åka till Kiruna så är början underbar med de små orddanser Larsson får till för att beskriva hur det ser ut, luktar, känns på denna plats många av oss bara kan fantisera om. Jag känner att jag är där och minns hur kallt det kan vara när det riktigt nyper i kinderna och ögonfransarna fryser ihop. Härligt. Och historien verkar utveckla sig i samma takt. Jag känner mig trygg. Men sen så spretar det alldeles i onödan. Saker kunde ha redigerats bort och gjort den tajtare. Och sedan blir jag lite bedrövad när jag till slut märker att historien inte riktigt hänger med i det vackra språket. Den går inte framåt. Ett omotiverat besök hos en svampodlare i gamla gruvan bara för att visa att den finns. Inte bra. Och små utflykter i karaktärer som inte alls är intressanta. Vad synd Larsson. När det igentligen är så toppenbra. Och slutet. Opps. Hon föll i den gamla fällan att inte kunna avsluta det hon börjat. Karaktärerena har inte byggts upp så man kan köpa slutet. Det blir istället massor av förklaringar istället precis som det är i otaliga halvmesyrer från schablonvärlden av filmer som inte håller vad de lovar i början. Men sedan i det allra allra sista kunde Larsson i alla fall knyta ihop en karaktär som jag kunde få med mig efter jag lagt ifrån mig boken. Det blir trots bristerna i storyn en 4 för att jag har blivit så underhållen av det ljuvliga språket.
|
