En realistisk nutidsdrama om en vanlig svensk kvin.. Visa hela

En realistisk nutidsdrama om en vanlig svensk kvinna Leontine, i ett vanligt lyckligt äktenskap? Tre fina barn och ett deltidsjobb i en blomsteraffär. Dessutom översätter hon franska dikter. I flera års tid har hennes huvudsysslor varit att ta hand om sin familj, ha ett välstädat och vackert hem och framförallt lyckliga och välartade barn. Hennes önskan har hela tiden också varit att ha en nöjd och lycklig man. Ett stort problem är att Leontines man Robert tar allt större utrymme för att förverkliga sig själv och i och med det blir hennes egen värld allt mindre.

Leontine blir allt mer frustrerad och desperat över känslan att inte räcka till för alla nödvändiga och inbillade måsten. Så en dag plingar det till i hennes dator. Efter att ha sänt en översatt dikt till fel mail-adress, kommer nu ett spännande svar från en för henne helt okänd man. Leontine inleder nu en lång och intensiv mailkontakt med piloten Noel. För Noel berättar hon om sin vardag, sin längtan och sina förväntningar på livet. Noel som själv alltid varit en hopplös otrogen man, har förlorat sin fru och sina barn, uppmanar nu Leontine att bejaka sig själv och lämna sin ointresserade man.

Leontine fortsätter dock att kämpa för sitt liv och sitt äktenskap. Hon fortsätter och hoppas att Robert en dag åter ska dela hennes vardag och se henne som den mycket speciella kvinna hon faktiskt är. Men vägen dit är lång och till synes hopplös.

Boken väcker många känslor. Detta är Christinas deubtroman och den fångade mig verkligen. Jag hoppas förstås på fler böcker i framtiden. (Redan nu är en ny på väg ut i handeln: Glappet.)

Var på en mycket intressant föreläsning med Solvei.. Visa hela

Var på en mycket intressant föreläsning med Solveig Bergqvist-Larsson - nämligen "Skolbränd". Vi beställde genast hennes bok till skolan där jag arbetar. I väntan på den läste jag "Låtsas morsa" som är en väldigt gripande bok om att vara adoptivförälder. Paret i boken ställs inför många prövningar och försöker få hjälp, men ingen verkar förstå deras problem. Varken läkare, psykologer eller socialarbetare.

Det var verkligen en gripande bok, som visar att det inte alltid är så lätt att vara "låtsas-förälder" till någon annans barn. Tänker på alla "moderna" familjer med extra-mammor, -pappor och -syskon.

Att jag som är en skeptiker, över huvudtaget har l.. Visa hela

Att jag som är en skeptiker, över huvudtaget har lånat hem denna bok är ett under. Jag har svårt att tro på något som inte går att förklara på ett logiskt och förnuftigt sätt. Så här gick det till: En av mina kära väninnor hade läst boken och var helt lyrisk. Hon rekommenderade mig att läsa den, jag var väldigt tveksam. Varför ska jag läsa en bok om sådant svammel, tänkte jag. Någon månad senare när min vän åter frågade om boken tänkte jag att varför inte. Med stor misstänksamhet började jag läsa boken, och några sidor senare var jag helt fascinerad.

Sylvia räknar upp fall efter fall som hon säger sig ha hjälpt med olika problem. Det går till så att patienter kommer till henne och försätts i hypnos. Genom guidning leder Sylvia dem bakåt i tiden. Till andra tider och platser när vår ande enligt Sylvia bebodde andra mänskliga kroppar. Hon menar att olösta konflikter från tidigare liv följer med anden in i en ny kropps celler. Den nya kroppens celler börjar reagera på allt de uppfattar som sant och orsakar den nya kroppen verklig och sann fysisk eller psykisk smärta. Det låter som en saga...

Läkare och psykologer har genom åren hänvisat hopplösa fall till Syliva. Fall som de säger är psykosomatiska, dvs inbillade, går inte att bota. Ett exempel: Julie, en kvinna i femtioårsåldern hade just genomfört en lyckad njurtransplantation. När hon vaknade upp ur narkosen hade hon ett intensivt sug efter en cigarrett och en martini. Vilket var helt främmande för Julie som aldrig hade rökt eller druckit alkohol i hela sitt liv. Det visade sig sedan att just martini och cigaretter var två av donatorns stora passioner. Sylvia lyckades sedan befria Julie från suget genom att övertyga hennes nya celler under hypnos om att dessa behov inte var relevanta för den här nya kroppen som de befann sig i.

Ett annat fall gäller Elise som kom till Sylvia vid 30 års ålder. Hon hade sedan hon var femton år gammal - i genomsnitt tre till fyra gånger i veckan, utan förvarning och utan något mönster haft problem med andningen. Hennes strupe verkade snöras samman krampaktigt så att hon måste flämta efter andan tills den slappnade av igen, vilket kunde ta allt ifrån några minuter till upp emot en timme. Ingen läkare eller psykiatrer hittade något fel på henne. Genom Sylvias hypnos hamnade Elise i en primitiv tillvaro för länge sedan i Afrika. Där var hon en ung kvinna i femtonårs åldern som blev överrumplad av ett lejon. Lejonet fällde henne till marken och slet av strupen på henne med sina sylvassa tänder. Med Sylvias hjälp blev Elise fri från dessa anfall eftersom hennes celler inte längre behövde hålla detta minne kvar.

Ja, jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tro om det hela. Mitt förnuft säger mig att det mesta är en slump, en tillfällighet. Jag vill nog innerst inne tro att det är händelser i ens eget tidigare liv som påverkar det som händer senare. Jag kan tro på det där med cellminne till viss del, men har svårt att se sambandet mellan andra personers liv. Jag som har läst en del biologi vet förstås att våra cellers DNA är programmerade med en massa information, men då ifrån våra egna förfäder. Hur som helst var det en väldigt fascinerande bok, men jag har som vanligt svårt att tro på något som inte går att bevisa.

Läs boken och döm själv.