Den unge manen har helt sjunkit ned i fattigdom... Visa hela

Den unge manen har helt sjunkit ned i fattigdom. I sitt förvirrade
tillstånd klarar han inte av sina sudier. Raskolnikov är god i nästan allt utom själva mordet. Han visar omtänksamhet och kärlek, han lämnar bort sina sista kopek till Marmeladovs utan minsta baktanke. Marmeladov dör , överkörd av en vagn, och gravölet efter honom är en av bokens höjdpunkter. Men där Marmeladov försvinner tar Svidrigajlov över när det gäller att skapa relief åt Raskolnikovs öde. Svidridajlov är en vidrig människa, en demonisk gestalt, och egentligen den allvarligast
tecknade personen i boken. Han dras ohjälpligt till sin egen och andras förnedring.

Fjodor Dostojevskij skrev romanen under åren 1867-.. Visa hela

Fjodor Dostojevskij skrev romanen under åren 1867-69, under den svåra tiden i landsflykt som präglades av hans epileptiska anfall och häftiga spelpassion och därav följande ekonomiska misär. I Idiote för Dostojevskij oss in i värd som myller av lidelsefull, illistiga, ensamma, naiva, kärlekslängtande och framför allt levande människor. I ljuset från furst Mysjkins ogrumlade och gränslösa tilltro till livets inneboende godhet ser vi dessa människor så som de egentligen är och skulle vilja vara under alla masker och grimaser.

Utvandrarna: I en liten socken, i Småland, under 1.. Visa hela

Utvandrarna: I en liten socken, i Småland, under 1840-talet bor
Karl Oskar och hans fru Kristina. Karl Oskar och Kristina möttes för
första gången på en sjukmottagning som ägdes av en gammal gumma
som läkte med hjälp av örter. Kristina kom dit p.g.a att hon hade trillat
av sin gunga som hon hade satt upp på sin bakgård. Hon var väldigt
barnslig av sig men mogen till utseendet. Dom träffades bara några
gång till innan Karl Oskar friade till henne men det blev inget av det då
ty dom inte hade någonstans att bo eller inget att försörja sig på. Men när sedan Karl Oskar fick ärva sin fars Nils Jakobs Sons gård, så kunde dom gifta sig.
Hans far hade nämligen skadat sig när han var ute och rensade sin
åker ifrån sten så hade en riktig bumling rullat över hans ben och han
skulle nu få gå med kryckor resten av sitt liv. Karl Oskar och Kristina
flyttade in i Korpamoen som gården hette. Nils och hans fru Märta
bodde fortfarande kvar med sina två andra barn Lydia som var 14 år
gammal och Robert somvar den andre sonen. Karl skulle nu börja sitt liv som bonde.
Hans första bondeår blev ett bra år men det skulle bli det första och
sista bra året för honom som bonde i Sverige. Under dom dåliga skördarna så var man
tvungen att skicka iväg sin lille dräng ”Robert” som nu var 14 år gammal.
Han skulle tjäna hos den rike bonden på Nybacken. Här skulle han nu jobba
i minst ett år. Han träffade där en ny kompis som hette Arvid. Dom delade
rum och dom började båda drömma och prata med varandra om den Nya Världen.
Robert hade fått en bok av sin lärare om den Nya världen som han och Arvid
brukade titta i. När han en dag hade blivit tagen på bar gärning när han satt och
latade sig i en grop som han skulle gräva och fick en redig smäll av sin bonde.
Smällen träffade rakt på örat och det brusade och pep i det väldigt högt.
Detta var ännu en livsskada som en i familjen Nilsanäsa skulle få leva med.
Nu snurrade tanken om Amerika ännu mer i huvudet.
Där hade ingen bonde någon rätt att slå sina drängar. När han sedan fått ännu
mer stryk en dag så smet han. Han åkte hem till Karl Oskar och hans familj som
höll med om att han inte skulle behöva gå tillbaka dit där någon slår en.
Karl Oskar gick dit dan efter och läxade upp bonden. Men bonden ville fortfarande
ha tillbaka sin dräng som han hade betalat för Så han skickade efter länsman.
Nu var Robert tvungen att smita till några släktingar till Kristina.
När han sedan kom tillbaka efter ett tag när det hade lugnat ner sig lite så satte
han sig ner och pratade med Karl Oskar. Han ville ha ut sin del av pengarna på
gården. Han sa att han ville ha dom till sin resa. Han skulle åka över oceanen till
den Nya Världen ”Amerika” och bygga upp en egen gård. Då sa Karl Oskar.