Här har du en bok som är fullspäckad med roliga, s.. Visa hela

Här har du en bok som är fullspäckad med roliga, sarkastiska sidkommentarer, berättelser från Kattis 'tragiska vardag', anekdoter från Ungern, berättade av Kattis far - och mycket mer!
Och så är det ihopklämd i femtio stycken brev.

Visst låter det som en konstig bok? Det är det. Riktigt störd, men riktigt rolig.
Jag tror jag skrattade högt åtminstone tjugo gånger när jag läste den här boken.
Men så har jag ju alltid haft bred humor - och skrattar mycket, åt många saker.

Jag rekomenderar dig i alla fall att läsa den här boken, om du är lika humordrabbad som jag och längtar efter skratt.

Om den här boken tillhört en annan serie, eller ba.. Visa hela

Om den här boken tillhört en annan serie, eller bara varit en annan bok helt enkelt, hade den nog inte förtjänat mer än en fyra - egentligen.
Men eftersom det ÄR en Harry Potter bok, och jag har varit förälskad i serien sen jag läste första boken är det en femma som gäller.

Mina favoritböcker i Harry Potter-serien är Fyran, feman, sexan och numera sjuan.
Ja, jag vet, det är fyra stycken - men jag kan inte välja! Och om man kollar i min bokhylla ser man på en gång vilka som har tappat både bokryggar och framsidor.

Boken var inte en besvikelse, inte för mig i alla fall, jag tyckte den innehöll allt jag ville ha - plus lite till - och alla ni som läst Harry Potter serien måste NATURLIGTVIS läsa den här också. (Om det nu var någon efterbliven typ som övervägde att lämna den sista boken till fantasin)

[SPOILERVARNING-SPOILERVARNING-SPOILERVARNING]

Epilogen, däremot, "Nineteen years later", var ett väldigt onödigt, förvånande dumt inslag enligt mig. Jag hade klarat mig MYCKET bättre utan den - om jag ska vara ärlig.

Annars gillade jag slutet. Även om jag blev lite förvirrad av allt med 'The Elder Wand' (Han dödade Voldy med Exepelliarmus, liksom?).

Men ett alternativt slut, som jag skulle kunna ha accepterat, var i fall han faktiskt dött på riktigt i sista striden (med förutsättnigen att Voldemort också dött) - visst, det hade antagligen fått mig att grina, med tanke på att jag bölade även med det här slutet - men jag hade nog tyckt att det hade kunnat vara bra.

Nu slutade det i alla fall med One Big Happy Weasley Family. Och det är inte utan att jag blir lite glad åt det ändå (:

[SPOILEROVER-SPOILEROVER-SPOILEROVER]

KLART LÄSVÄRD BOK!

Finns det något att säga? Det är Rowling, det är H.. Visa hela

Finns det något att säga? Det är Rowling, det är Harry Potter.
Kan det vara annat än Underbart? Fantastiskt? Sagolikt? Inte när man är ett sådant stort HP-fan som jag i alla fall ^^

Rowling är en duktig författare, och HP-böckerna är faktiskt mycket bättre på engelska. Det är otroligt hur hon har kunnat bygga upp en hel värld och sedan gjort nio böcker av det.

Harry är bara tio år, och en liten pojke, när den här boken tar sin början. Han bor hos sin moster och morbror, och tror att hans föräldrar dött i en bilolycka. Men det visar sig såklart att det inte alls är på det viset - efter att ha fått över hundra brev kör morbror Vernon ut hela familjen till en -
varför berättar jag ens? Ni vet ju vad den handlar om.
Första boken är nog den bok jag tycker Minst om i serien, i alla fall för tillfället. Den är dryg, och seg - eftersom det mest bara förklarar allting om den magiska världen. Så efter att ha läst de andra böckerna så pass många gånger... Är det bara tråkigt att återgå till ett litet barn som inte vet något om magi.
Men ändå, den första boken JK, skrev - och en jäkligt bra sådan.

Jag tänker inte bry mig om att skriva vad boken ha.. Visa hela

Jag tänker inte bry mig om att skriva vad boken handlar om - det vet ni ju förstås redan. Och den som inte har läst Harry Potter är bannlyst från min vänskaps krets! O.o

Harry Potter fyra var länge, länge min favorit bok. När OotP kom ut blev jag tveksam, och den åkte ner på listan. Sedan blev jag trött på OotP och de bytte plats igen, och sedan tvärtom - så den har åkt upp och ner lite nu och då.
Sedan kom HP:6-HPB ut - och då blev det lite hit och dit igen.
Men i alla fall, det bottomline is - Fyran är fortfarande lite speciell för mig - det är den ända bok jag har fått köpa två gånger på samma språk - för att jag slet ut den första kopian så mycket att det knappt gick att röra vid den till slut. Fast jag har såklart kvar min första.

Det är i den här boken det börjar bli ännu lite mörkare. De två första böckerna är, trots sluten, soliga och glada nästan hela vägen igenom. I trean blir det mörkare, dystrare - man märker hur ondskan börjar tränga sig på.
Och i fyran får den tillslut 'fysisk form'. Voldemort blir får en kropp, hand dödsätare slår till igen (genom hela boken) och slutet lämnades lite öppet, men förväntningar till boken som skulle komma. Var det ett nytt krig på gång?

Och i allt det dystra är den en julbal, som defenitivt piggar upp lite, överraskar, och gör att man drar på smilbanden.

Förutom Harry Potter-böckerna, är nog det här den.. Visa hela

Förutom Harry Potter-böckerna, är nog det här den bok jag läst flest gånger.
Inte för att det är min favoritbok eller så, jag har många böcker som jag tycker är bättre än den här, men det är bara en sån bok som jag kan läsa om och om igen, utan att tröttna på den.

Celia Rees är en duktig författare, och de böcker jag läst av henne (de flesta) är väldigt bra, spännande och genomtänkta.

"Spänning, romantik, äventyr?" Ja, jag var ganska skeptisk när jag först läste om den här boken. Men det var den bok jag hade närmast till hands, jag var desperat - och jag kan ärligt säga att jag är GLAD att min syster hade sönder boken jag höll på att läsa just då, vilket fick mig att lyfta upp den här boken.

En fyra, för att den är spännande, för att jag genast gillar den afrikanska flickan, för den fantastiska miljöbeskrivningen - och för att slutet lämnades åt fantasin.

Ingrid känns väldigt verklighetstrogen i den här b.. Visa hela

Ingrid känns väldigt verklighetstrogen i den här berättelsen om Echo falls. Hon tampas med allt det vanliga;
Tandställningen hon tvingas ha, det går dåligt med matten i skolan, hon bråkar med sin storebror, hennes föräldrar bråkar med varandra, Joey verkar gilla Ingrid, och så är det förstås fotbollsträningarna och pjäsen som de ska sätta upp med teatergruppen.
Och det är i allt det där mänskliga som hon samtidigt måste försöka lösa en mordgåta som hon helt enkelt Inte Kan Släppa!
Vem mördade Knäppa Katie? Och VARFÖR var det tvunget att hända dagen efter att hon varit där och glömt sina röda fotbolls skor?

Jag tycker att den här boken är rätt och slätt bra, utan att vara allt för platt.
Fallet är simpelt - ett mord, en människa som försvunnit för länge sedan, finns det någon koppling? - men det betyder inte att boken är vare sig tråkig eller ordinär.
Nej, för även om det är en vanlig plot, så är det en originell berättelse, skriven av en skicklig författare.
Slutet var varken förutsägbart eller förväntat, och inte helt orimligt heller.
Jag rekomenderar er som gillar spännande, humoristiska deckare att läsa den här boken. Och även ni som inte gillar det ska läsa den, jag blev glatt överraskad!