Utanmyr

Johanna följer med Susanna till kollektivet i norra Sverige mest av en slump. Hon har inget som håller henne kvar i Stockholm och Susanna fascinerar henne med hela sin uppenbarelse. Så gör även platsen de kommer till. Utanmyr.


Människorna på gården är helt underbara och första tiden blir som en förälskelse för Johanna. Men efter en tid inser hon att gården vilar på hemligheter. Vem är Sara, vars namn är inristat i plankorna i sängen? Och varför blir alla så konstiga när Johanna frågar? Långsamt går det upp för Johanna att ingenting är som det först verkat ...

Utdrag ur boken:
Ja, Utanmyr. Jag vet inte hur jag borde beskriva det. Jag kan berätta om alla träden, som var fler och högre och mer lavbeklädda än i en aldrig så vildvuxen stockholmsk joggingskog, jag kan berätta om marken som böljade upp och ner i blånande sänkor och höjder i alla riktningar, jag kan berätta om husen som var vackrare än på Skansen, om den täta doften av jord och grönska, och om tystnaden - den milsvida tystnaden som omslöt stället med sina miljoner skogstystnadsljud. Men Utanmyr är mer än summan av sina delar. Det är svaret på något slags sentimental dröm om det orörda, om att komma tillbaka. Det träffade mig med ett andäktigt vemod, rakt i magen.

Medelbetyg: 4 (1 röster)