Låter utifrån baksidetexten riktigt spännande. Men det är det inte. Bulgakov gör sig enligt mitt tycke skyldig till ett helgerån mot sitt egen författarskap i och med denna novell. Måhända kan klavertrampet försvaras med författarens relativa ungdom vid skrivtillfället samt att berättelsen i viss mån utgör ett embryo till Bulgakovs mästerverk ”Mästaren Och Margarita” som färdigskrevs 16 år senare. Men medan ”Mästaren Och Margarita” är ett fulländat mästerverk är ”En Diaboliad” på sin höjd att betrakta som en medioker berättelse. Miljöerna är här tydligt Kafkainspirerade och sinnesstämningen mardrömslik i sin framtoning. I skapande av stämning och miljö har Bulgakov till viss del lyckats, det går det inte att bortse ifrån. Men, och det är ett stort men, Bulgakov misslyckas fullkomligt med att skapa ett intresse för sin huvudperson, vilket leder till att Korotkovs fasansfulla öde känns totalt likgiltigt för mig som läsare. Vidare så utlovar historien mer än vad den orkar generera, en intressant inledning backas inte alls upp av en intressant fortsättning och novellens avslutning känns som ett hastverk påkommet av en författare som själv har tappat intresset för sin berättelse. Sammantaget utgör ”En Diaboliad” en parentes i litteraturhistorien, en parentes som vi lika gärna kunde ha varit utan.

Betyg 2

Byråkratsekreteraren Korotkov är synnerligen nöjd med sin tillvaro. En dag slås dock dörrarna till hans arbetskonstor "TändMat", upp av en ovanligt underlig figur. Därefter är inget sig likt. Korotkov villar runt i Moskva för att bibehålla sin identitet och sitt jobb. Djävulen är här personifierad av ett mystiskt tvillingpar - men också i den jävulska situationen som det nya samhället visar sig vara.

Jag tyckte riktigt bra om denna berättelse som uppenbarligen är ett tidigt tankeexpriment till den genialiska "Mästaren och Margarita". Den liknar i utförande en film jag en gång såg, "Naked lunch" (boken letar jag febrilt efter just nu). Jag tänker mig att huvudpersonen på något sätt intar en drog som förändrar hans sinnesupplevelser - så att allting som sker är en illusion. Läsaren får själv utröna vad som är verkligt och vad som bara är en dröm. Det jag gillar mest med Bulgakov är att man kan tolka hans berättelser väldigt olika. Hans berättelser ljuder av svart humor.

Betyg 3