bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Ett maskspel
Samlaren
The Collector
Liknande böcker:
The trouble with goats..
 J. Cannon
I en skog av sumak
 K. Östergren
Midnattsrosen
 L. Riley
I mors klor
 S. Forslund
Rödvin och ett misstän..
 M. Lindgren
Nelly utan gårdag
 E. Figes
Darling Mona
 L. Ackebo
De mörka vattnen stiger
 M. Drabble
Non stop
 A. U Birgersdotter
Hundgården
 K. Sigunsdotter

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker



Illusionisten

 
Författare: John Fowles
Genre: Roman
Ämnesord: psykologi, spänning, äventyr
ISBN: 9174863797
 
Spänning:  5
Romantik:  5
Humor:  5
Lärorik:  4
Sorglig:  5

KÖP PÅ CDON.COM




Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen


Illusionisten är en totalt genomarbetad och med omkring 250 sidor utökad upplaga av Mannen som trodde han var Gud (på svenska 1969). Trots böcker som Samlaren och Den franske löjtnantens kvinna är Illusionisten, som Fowles själv säger: ''den bok som väckt större intresse än allt annat jag skrivit''.
Illusionisten är en roman med många bottnar. Ramberättelsen om huvudpersonens vistelse som lärare på en liten grekisk ö, och hans kontakter med den gäckande Conchis och de erotiskt utmanande tvillingarna Lily och Rose, bildar fond till ett annat händelseförlopp av psykologisk eller metafysisk art. Som en röd tråd genom boken löper också Conchis levnadsöde och med detta även Europas under 1900-talets första 50 år - de mörka år som Conchis anser betecknande för ''den europeiska dödsdriften''.

Utdrag ur boken:
Återigen tystnad , som om han ville att jag skulle höra hur gäll min röst hade varit.
"Du tar det här som om jag hade anklagat dig för något brott. För någon svaghet."
"Jag ber om ursäkt. Men jag har inte haft en enda clairvoyant upplevelse i hela mitt liv. " Jag tillade naivt . " I vilket fall som helst är jag ateist."
Hans röst var låg och torr " Om en person är intelligent, så är han givetvis antingen agnostiker eller ateist. På samma sätr som han är fysiskt feg. Det är självklara definitioner av hög intelligens. Men jag talar inte om Gud.Jag talar om vetenskap. Jag sade ingenting. Hans röst blev ännu torrare. " Nåväl. Jag accepterar att du tror att du... inte är clairvoyant."


Medelbetyg: 3,89 (18 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av Illusionisten :


aikidoka 2004-10-28 21:10
Vilken läsupplevelse den var - ville aldrig att den (trots att den var så tjock) skulle ta slut. Ändå var det ingen lättsam läsning. På vissa ställen var boken närmast obehaglig. Dessutom finns det hur mycket som helst att reflektera kring. Många referenser till litteratur och konst - ja, till det mesta i tillvaron.

Är övertygad om att jag snart kommer att läsa om den - laddar fortfarande mentalt...
Betyg 5

Vadette 2005-05-09 22:03
Platsar utan tvekan på min topp-5-lista!
Trots sin tjocklek slukade jag den på bara några få dagar.
Riktigt spännande, men filmen från 60-talet med Michael Caine kan absolut inte mäta sig med boken.
Mycket läsvärd!
Betyg 5

SandyDee 2005-10-31 14:21
Läst 2 gånger nu. Den blev bättre andra gången till och med! Rätt lång, men oerhört skickligt gjord, både spännande OCH "djup", vilket brukar vara svårt att få till. Referenser till klassisk litteratur o.s.v höjer bara stämningen för vana läsare! SÅ bra.
Betyg 5

tjockbertil 2006-07-31 12:10
Min chef tipsade mej om denna bok, jag kommer att läsa den igen!
Muy bien
Betyg 5

Basalorum 2007-01-17 19:09
Ett mästerverk. Fantastisk historia, allt annat än lättsmält, men ändå medryckande om, just det - Illusioner. Jag hade den stora förmånen att få vandra på Naxos i höstas, det var precis som den underbara miljön Fowles tecknar i sin bok. Den engelska Oxfordstudenten som kommer till Grekland och träffar den gåtfulle rike mannen i den undanskymda villan. En kärlekshistoria som han har med sig hemifrån finns med i bakgrunden.

Man skall nog, som sagt, palla med lite tyngre grejer än Da Vinci-Koden, men nån Dostojevskij är det inte. Invecklat blir det, och vad som är sant eller inte vet man inte.

Slutet är i det bästa slut som jag upplevt, av alla böcker jag läst.

Ni som har någorlunda den här smaken, lyckliga ni som har den kvar. Jag ser fram mot att låta den mogna några år och ta mig an den igen.
Betyg 5

terrier 2008-10-14 19:52
Detta var helt klart en bra bok! Huruvida de där extra 250 sidorna verkligen behövdes kan alltid diskuteras, tyckte historien tappade lite fart på "flacken" runt sid 300-400, men sen tog det fart igen. Man får verkligen ge sig till tåls tills historien sakta men säkert rullas upp för att få reda på vad som verkligen pågår, men det är det värt. Går inte att återge så mycket utan att avslöja överraskningsmomenten i boken, men så mycket kan sägas att huvudpersonens upplevelser hela tiden balanserar mellan "illusion" och verklighet, vad är sanning osv, blandat med många filosofiska utläggningar och resonemang tillsammans med symbolspråk.

Lite frustrerande är dock alla instick av dikter, prosa, repliker mm på andra språk (franska, italienska, latin, grekiska) som inte översätts. För egen del var jag glad över att kunna en del franska och spanska sen skolåren för att kunna härleda en stor del av innebörden.
Betyg 4

sann 2009-06-07 00:04
spännande och intressant. hade dock lite väl höga förväntningar på den här som inte infriades, men visst är den läsvärd. jag läste den för 6 år sedan, möjligt att jag skulle tycka annorlunda idag.
Betyg 3

tekoppen 2009-07-29 12:10
Mina höga förväntningar infriades inte men det var en bra bok.
Betyg 3

alcara 2010-04-23 00:19
Av någon anledning drog jag mig för att läsa denna bok. Ingen hade tvingat mig att köpa den utan det gjorde jag helt och hållet på eget initiativ. Jag tror att jag ville testa och se varför boken var så omtalat och klassikerstämplad.

Efter att ha läst ut alla andra böcker jag inhandlat under veckan satte jag igång med denna men oj vad seg den kändes! Jag kan helt enkelt inte fastna för denna text med alla långsamma beskrivningar av träd som svajar, klapperstenar folk går på och hur de kvittrande fåglarna flyger över det böljande havet. Historien går alltför långsamt framåt för min smak och historien i sig lockar mig inte, den känns för fjärran mitt eget liv, mina egna tankar och mitt samhälle, jag känner inte att jag blir engagerad.

Jag orkade inte läsa klart den och jag tycker att en bok skall fånga ens intresse inom en snar framtid från det att man börjar läsa den. Jag gav upp helt enkelt! Detta var inte en bok i min smak.


Betyg 1

stigh 2010-05-10 01:27
Nicholas Urfe, en omogen engelsman från den övre medelklassen lever en tillsynes bekymmersfri tillvaro: Han är en kultiverad framtidsman och kvinnokarl av stora mått; en man som med glättig framtoning tar dagen som den kommer. Men ordningen ska snart till att brytas – å det grövsta. Efter att hamnat i en komplicerad kärlekshistoria (han blir för ovanlighetens skull förälskad) bestämmer sig Nicholas att fly hemlandet för ett vikariat som engelsklärare vid en internatskola på den grekiska ön Phraxos. Innan avresan manas han av sin föregångare att inte uppsöka ett ställe på ön som heter Villa Bourani. Men upplysningen fungerar inte som varning, snarare tvärtom, den utgör en oemotståndlig lockelse, och som flugan dras till sockret, dras Nicholas till Villa Bourani.

Under en av sina helgpromenader kommer Nicholas som av en händelse fram till en högt belägen och muromgärdad vit villa dold av pinjeträd. Där inleds kontakten med husets ägare; det kufiska geniet Maurice Conchis, och snart är tillvaron uppochnedvänd. Minst sagt. Nicholas märker ganska snart att någonting lurt är i görningen, någonting som på flera plan tycks involvera honom själv. Redan vid sin första övernattning i villan inleder Conchis ett påkostat suggestivt maskspel innehållande allahanda lockelser. Trots att Nicholas inser att Conchis vill spela honom ett spratt leds han med skräckblandad förtjusning längre och längre in i en psykologisk labyrint vars utgång blir alltmer omöjlig att finna. Gränserna mellan dröm, fantasi och verklighet löses successivt upp och sakta börjar Nicholas inse att han utan tillgång till manus spelar huvudrollen i ett skådespel som med järnhand styrs av Conchis…

Trots bokens digra sidomfång och flera kvicka vändningar var det fullständigt omöjligt att lägga den ifrån sig. Som läsare drevs jag framåt av ett nästintill beroendeframkallande behov av att få veta hur denna skickligt konstruerade, och oerhört välskrivna historia, skulle avlöpa. Upplägget är listigt såtillvida att man som läsare ideligen undrar hur det någonsin kan bli möjligt att avsluta den här historien på ett värdigt sätt. Men värdigt blir det. Och på den krokiga vägen fram till dess, får man som läsare ta del av axplock från 1900-talets grymma krigshistoria och den ständigt återkommande frågeställningen om var och när moralens gräns överskrids. För kan och vill du verkligen känna sympati för bokens huvudperson?

På minussidan kan (om jag ska vara petig) läggas alla de franska och latinska citat som av outgrundliga skäl lämnats helt oöversatta (här hade förlaget kunnat göra en insats) samt att bokens inledning känns väl forcerad. Kanhända kände sig Fowles pressad av att så snabbt som möjligt kasta läsaren in i händelsernas centrum?

Jag önskar av hela mitt hjärta att boken får bli föremål för en seriös (och därmed påkostad) filmatisering. För visst måste väl Fowles haft tankar på att låta detta litterära mästerverk lyfta filmkonsten till nya oanade höjder?!

Läsupplevelsen togs till obeskrivliga höjder av det faktum att boken avnjöts på en greklandssemester!
Betyg 5

HerrHorbert 2011-01-19 11:48
Längesedan jag läste den men frågar man mig om favoritböcker jag läst så är denna klart med. Kanske borde läsa den igen för att ge ett rättvist betyg. Såhär nu och idag får jag gå på vad jag tyckte då och ger den därför en fyra.
Betyg 4

Isidora 2012-01-02 19:03
En läsupplevelse mellan dröm och verklighet
Betyg 4

Dina.Tiger 2013-08-28 22:03
Detta har aldrig hänt mig tidigare: när endast 100 sidor återstår av den sega tegelsten som jag har nött mig igenom hela sommaren väljer jag att slå igen boken. Jag förstår inte alls tjusningen med den här udda berättelsen om den självcentrerade och objektifierande engelsmannen som hamnar mitt uppe i ett maskspel där hans grekiska öliv förvandlas till en soppa av förvirring och undran av vad som är verklighet och vad som arrangerats av illusionisten, den gamle mannen som huvudpersonen bekantat sig med och som bor på andra sidan ön. Det är precis vad romanen också är: en soppa av filosofiska argument, torra karaktärer, franska citat och drömska trista existentiella frågor. Ingenting för mig och ingenting jag rekommenderar att lägga tid på. Det slutade med att jag bara ville avsluta läsandet för att min sommar blev lidande av bristen på läsglädje. Jag var inte nyfiken på slutet.
Betyg 2

bonadea 2013-11-09 06:23
Detta är ett mästerverk, en historia som sakta vecklas ut och drar in er djupt in i intrigernas värld. Vad är sant och vad är illusion , ett arrangerad rollspel skapad av den exentriska miljonären Mauice Conchis för att roa en en mans publik ?
Nicholas vet snart varken ut eller in, han har fastnat i ett nät av lögner eller sanningar , tappar han bort sin fria vilja i ett försök att hitta sin identitet.
Det var längesedan jag läste en bok där jag var lika förvirrad och ovetande som huvudkaraktären . Man vet inte vem man ska tro på och det bästa är att det inte går att förutse hur boken kommer att utveckla sig
En mycket spännande och intelligent bok.
Betyg 5

Ngggh 2016-01-29 19:47
Jag försökte mig på boken i tjugoårsåldern men kroknade halvvägs. Nu, trettio år senare tog jag mig an den förlängda versionen (och på engelska). Återigen kroknade jag någonstans halvvägs (sidan 360, ungefär) innan jag något halvår senare helt enkelt skumläste fram till de sista 150 sidorna och sedan tog mig an finalen fram till kapitel 78. Det är en kaskad av händelser, intryck, förvecklingar, litterära och mytologiska referenser, allusioner till europeisk historia och kultur, och mycket mycket mer.

Men ändå - för mig är detta en bok av en ung ambitiös och välutbildad författare som vill slå världen med häpnad och tar i lite för mycket. Bombastisk, helt enkelt.

Ser man boken på detta vis är dock teckningen av författarens alter ego (?) Nicholas Urfe försonande - för inte är denna självgoda, pompösa, sexistiska, fördomsfulla britt sprungen ut det gamla imperiet någon speciellt sympatisk bekantskap.

Jag är glad att ha klämt den, men kommer inte att göra om det. Filmen från 1960-talet verkar däremot lite intressant, det är något visst med grandiosa misslyckanden.
Betyg 2



KÖP PÅ CDON.COM

Skriv egen bokrecension till Illusionisten






  Köp boken som film på cdon: