|
|
| Recensioner av Illusionisten : |
|
| aikidoka | 2004-10-28 21:10 | Vilken läsupplevelse den var - ville aldrig att den (trots att den var så tjock) skulle ta slut. Ändå var det ingen lättsam läsning. På vissa ställen var boken närmast obehaglig. Dessutom finns det hur mycket som helst att reflektera kring. Många referenser till litteratur och konst - ja, till det mesta i tillvaron.
Är övertygad om att jag snart kommer att läsa om den - laddar fortfarande mentalt... | | Betyg 5 | |
| Vadette | 2005-05-09 22:03 | Platsar utan tvekan på min topp-5-lista!
Trots sin tjocklek slukade jag den på bara några få dagar.
Riktigt spännande, men filmen från 60-talet med Michael Caine kan absolut inte mäta sig med boken.
Mycket läsvärd! | | Betyg 5 | |
| SandyDee | 2005-10-31 14:21 | | Läst 2 gånger nu. Den blev bättre andra gången till och med! Rätt lång, men oerhört skickligt gjord, både spännande OCH "djup", vilket brukar vara svårt att få till. Referenser till klassisk litteratur o.s.v höjer bara stämningen för vana läsare! SÅ bra. | | Betyg 5 | |
| tjockbertil | 2006-07-31 12:10 | Min chef tipsade mej om denna bok, jag kommer att läsa den igen!
Muy bien | | Betyg 5 | |
| Basalorum | 2007-01-17 19:09 | Ett mästerverk. Fantastisk historia, allt annat än lättsmält, men ändå medryckande om, just det - Illusioner. Jag hade den stora förmånen att få vandra på Naxos i höstas, det var precis som den underbara miljön Fowles tecknar i sin bok. Den engelska Oxfordstudenten som kommer till Grekland och träffar den gåtfulle rike mannen i den undanskymda villan. En kärlekshistoria som han har med sig hemifrån finns med i bakgrunden.
Man skall nog, som sagt, palla med lite tyngre grejer än Da Vinci-Koden, men nån Dostojevskij är det inte. Invecklat blir det, och vad som är sant eller inte vet man inte.
Slutet är i det bästa slut som jag upplevt, av alla böcker jag läst.
Ni som har någorlunda den här smaken, lyckliga ni som har den kvar. Jag ser fram mot att låta den mogna några år och ta mig an den igen. | | Betyg 5 | |
| terrier | 2008-10-14 19:52 | Detta var helt klart en bra bok! Huruvida de där extra 250 sidorna verkligen behövdes kan alltid diskuteras, tyckte historien tappade lite fart på "flacken" runt sid 300-400, men sen tog det fart igen. Man får verkligen ge sig till tåls tills historien sakta men säkert rullas upp för att få reda på vad som verkligen pågår, men det är det värt. Går inte att återge så mycket utan att avslöja överraskningsmomenten i boken, men så mycket kan sägas att huvudpersonens upplevelser hela tiden balanserar mellan "illusion" och verklighet, vad är sanning osv, blandat med många filosofiska utläggningar och resonemang tillsammans med symbolspråk.
Lite frustrerande är dock alla instick av dikter, prosa, repliker mm på andra språk (franska, italienska, latin, grekiska) som inte översätts. För egen del var jag glad över att kunna en del franska och spanska sen skolåren för att kunna härleda en stor del av innebörden. | | Betyg 4 | |
| sann | 2009-06-07 00:04 | | spännande och intressant. hade dock lite väl höga förväntningar på den här som inte infriades, men visst är den läsvärd. jag läste den för 6 år sedan, möjligt att jag skulle tycka annorlunda idag. | | Betyg 3 | |
| tekoppen | 2009-07-29 12:10 | | Mina höga förväntningar infriades inte men det var en bra bok. | | Betyg 3 | |
| alcara | 2010-04-23 00:19 | Av någon anledning drog jag mig för att läsa denna bok. Ingen hade tvingat mig att köpa den utan det gjorde jag helt och hållet på eget initiativ. Jag tror att jag ville testa och se varför boken var så omtalat och klassikerstämplad.
Efter att ha läst ut alla andra böcker jag inhandlat under veckan satte jag igång med denna men oj vad seg den kändes! Jag kan helt enkelt inte fastna för denna text med alla långsamma beskrivningar av träd som svajar, klapperstenar folk går på och hur de kvittrande fåglarna flyger över det böljande havet. Historien går alltför långsamt framåt för min smak och historien i sig lockar mig inte, den känns för fjärran mitt eget liv, mina egna tankar och mitt samhälle, jag känner inte att jag blir engagerad.
Jag orkade inte läsa klart den och jag tycker att en bok skall fånga ens intresse inom en snar framtid från det att man börjar läsa den. Jag gav upp helt enkelt! Detta var inte en bok i min smak.
| | Betyg 1 | |
| stigh | 2010-05-10 01:27 | Nicholas Urfe, en omogen engelsman från den övre medelklassen lever en tillsynes bekymmersfri tillvaro: Han är en kultiverad framtidsman och kvinnokarl av stora mått; en man som med glättig framtoning tar dagen som den kommer. Men ordningen ska snart till att brytas – å det grövsta. Efter att hamnat i en komplicerad kärlekshistoria (han blir för ovanlighetens skull förälskad) bestämmer sig Nicholas att fly hemlandet för ett vikariat som engelsklärare vid en internatskola på den grekiska ön Phraxos. Innan avresan manas han av sin föregångare att inte uppsöka ett ställe på ön som heter Villa Bourani. Men upplysningen fungerar inte som varning, snarare tvärtom, den utgör en oemotståndlig lockelse, och som flugan dras till sockret, dras Nicholas till Villa Bourani.
Under en av sina helgpromenader kommer Nicholas som av en händelse fram till en högt belägen och muromgärdad vit villa dold av pinjeträd. Där inleds kontakten med husets ägare; det kufiska geniet Maurice Conchis, och snart är tillvaron uppochnedvänd. Minst sagt. Nicholas märker ganska snart att någonting lurt är i görningen, någonting som på flera plan tycks involvera honom själv. Redan vid sin första övernattning i villan inleder Conchis ett påkostat suggestivt maskspel innehållande allahanda lockelser. Trots att Nicholas inser att Conchis vill spela honom ett spratt leds han med skräckblandad förtjusning längre och längre in i en psykologisk labyrint vars utgång blir alltmer omöjlig att finna. Gränserna mellan dröm, fantasi och verklighet löses successivt upp och sakta börjar Nicholas inse att han utan tillgång till manus spelar huvudrollen i ett skådespel som med järnhand styrs av Conchis…
Trots bokens digra sidomfång och flera kvicka vändningar var det fullständigt omöjligt att lägga den ifrån sig. Som läsare drevs jag framåt av ett nästintill beroendeframkallande behov av att få veta hur denna skickligt konstruerade, och oerhört välskrivna historia, skulle avlöpa. Upplägget är listigt såtillvida att man som läsare ideligen undrar hur det någonsin kan bli möjligt att avsluta den här historien på ett värdigt sätt. Men värdigt blir det. Och på den krokiga vägen fram till dess, får man som läsare ta del av axplock från 1900-talets grymma krigshistoria och den ständigt återkommande frågeställningen om var och när moralens gräns överskrids. För kan och vill du verkligen känna sympati för bokens huvudperson?
På minussidan kan (om jag ska vara petig) läggas alla de franska och latinska citat som av outgrundliga skäl lämnats helt oöversatta (här hade förlaget kunnat göra en insats) samt att bokens inledning känns väl forcerad. Kanhända kände sig Fowles pressad av att så snabbt som möjligt kasta läsaren in i händelsernas centrum?
Jag önskar av hela mitt hjärta att boken får bli föremål för en seriös (och därmed påkostad) filmatisering. För visst måste väl Fowles haft tankar på att låta detta litterära mästerverk lyfta filmkonsten till nya oanade höjder?!
Läsupplevelsen togs till obeskrivliga höjder av det faktum att boken avnjöts på en greklandssemester! | | Betyg 5 | |
|
Skriv egen bokrecension till Illusionisten
Köp boken "Illusionisten" på Bokus - Klicka här
|
|
|
