Gösta Knutsson har här drabbats av samma fenomen som popbandet som lyckades göra succé med sitt debutalbum, men som på grund av press från både skivbolag och fansen inte riktigt fick till det på uppföljaren. Man fick helt enkelt dryga ut det egna låtmaterialet med covers. Här lånar Gösta mest av sig själv, som då familjens julfirande, besöket på sommarstället Övrabo och alla Måns elakheter, vilka jag direkt känner igen från den förra boken i serien. Även episoden när Pelle lämnas ensam på en öde ö är på sätt och vis en kopia på tidigare material - åtminstone om man jämför med Pelles plötsliga tågresa till Motala. Så långt känns det okej, även om jag personligen väntat mig lite mer nya idéer. Men att han sedan väver in figurer hämtade ur någon annans verk känns däremot helt fel. Här handlar det om att låta Pelle Svanslös agera rollen som Snövit i Bröderna Grimms klassiska saga och låta katten Måns vara häxan, som i det här fallet bytt ut det förgiftade äpplet mot lika förgiftad strömming.
