Titeln ”Statsrådets verk” syftar på SÄPO-verket, det verk som nyligen satts igång med syfte att kontrollera säkerhetspolisens arbete samt rensa ut åsiktskontroll från dess arkiv.

Verket får en generaldirektör att leda arbetet.

Detta är inkörsporten till boken. Därefter får vi följa hur Statsrådets svåger, Vilhelm Persson, motvilligt tackar ja till en inbjudan att fira ett par sommarveckor i Statsrådets sommarnöje – där att umgås med dennes 16 barn samt tokiga grannar.

En bit in i boken sker så mordet – på SÄPO-verkets nyutsedde generaldirektör. Något som först inte ser ut som ett mord, vilket Vilhelm upprepade gånger påpekar för Statsrådet när denne, i egenskap av Sveriges justitieminister, ger sig i kast med att lösa mordet.
För visst är det ett mord. Och bara några timmar efter att en ny generaldirektör blivit utnämnd mördas även denna.

”Statsrådets verk” är mitt första möte med Bo Balderson och hans många böcker om den tvärpolitiska, sociopatiska, mordintresserade justitieministern - allmänt kallad Statsrådet.
Upplevelsen var ljum. Smått roande och smått intressant intrig. En stor portion politisk satir á la 70-tal samt klassisk ”who done it” -deckare.
Detta är trevlig underhållning. Något tokroligt att fördriva tiden med. Om en bok av Agatha Christie och en av Richard Fuchs hade haft sex, skulle det blivit ”Statsrådets verk”.

Helge Skoog som uppläsare är proffs ut i fingerspetsarna. Hans behagliga röst och träffsäkra betoningar gör boken all den rättvisa som det är möjligt.

Betyg 2

Statsrådets verk var den första Baldersonboken jag stiftade bekantskap med för rätt många år sen nu,jag var väl 16 när jag läste den.
Den är ingen traditionell deckare i den bemärkelsen att den aldrig blir riktigt otäck,snarare är det en humoristisk bok som man mest skrattar sig igenom.
Men visst inträffar ett mord och visst är Statsrådet(som han alltid kallas)lika förtjust som alltid över att få sätta tänderna i det.Han är en obotlig kluns som saknar all takt och finess.Han älskar dessutom mordutredningar och eftersom han saknar finkänslighet så erkänner han det gärna.

Mycket sjuttiotal(den skrevs 1973 om jag inte minns fel)och ganska skruvad,men faktiskt minns jag den som oerhört kul att läsa.Det är väl inte så säkert att jag skulle uppskatta den fullt lika mycket idag,men den förtjänar ändå en stark trea.
Vilhelm Persson är som alltid bokens jag och berättare,en småtorr,ensamstående gymnasielärare i övre medelåldern som är mest intresserad av opera och historia.Och som alltid blir han påtvingad några sommarveckors umgänge med Statsrådet och hans enorma familj,då inträffar först ett mord på den nyutnämde SÄPO-chefen Arvid Västermark(som faller full i en pool sedan någon riggat en snubbeltråd och sedan lockat honom med den Kentska tärnans lockrop),sedan på hans efterträdare Birgitta Klintestam.Alla som befunnit sig i närheten blir utsatta för Statsrådets klumpiga utredning och frågor.
Vem mördar statsrådets SÄPO-chefer och kommer den tredje dito råka ut för samma öde?

Jag tror inte Balderson läses så mycket längre,men han förtjänar definitivt att återupptäckas.Den som är van vid traditionella,otäcka deckare kommer kanske känna sig lätt förvirrad av humor-mord blandningen,men man vänjer sig snart vid humorkrim.
Balderson läser åtminstone jag med mycket större behållning än deckardrottningarnas böcker där det enda stickspåren från huvudhandlingen är deras trassliga och/eller gulliga familjeliv.

Börja gärna med första boken "Statsrådet och döden" eller den andra;"Harpsundsmordet",när du stiftar bekantskap med pseudonym-författaren Balderson(som såvitt jag vet har lyckats hålla sin identitet hemlig till denna dag).
De är faktiskt otäckare än de böcker som sedan följde.

Betyg 3