"Analfabeten" är den första delen i Ivar Lo-Johanssons självbiografi som spänner över många band.
Titeln syftar på Ivers egen far, som var statare och alltså inte kunde läsa eller skriva särskilt väl. Enligt författaren var det han själv som tidigt som ung pojke fick hjälpa till när något skulle skrivas i hemmet.
Lo-Johansson ger en mycket levande bild av hur livet kunde levas i Sverige omkring förra sekelskiftet. Denna biografi har många beröringspunkter med "Bara en mor", men i den senare har han valt att beskriva livet genom en kvinna, Rya-Rya.
Jag tycker det var både roande och lärorikt att läsa detta alster, och följa den skrivhungriga unga Ivars kamp att komma ifrån det fattiga statarlivet.

Betyg 4

Analfabeten må vara en svensk klassiker av en svensk klassisk proletär författare men den är stundtals ohyggligt långtråkig. Det är inte så den är dåligt skriven eller speglar tiden dåligt men jag kan inte komma ifrån att jag inte finner betskörden särskillt intressant. Jag kan förstå de som gillar boken, det finns rätt bra dialoger och småintressanta händelser men det är knappast något jag skulle läsa om. Boken får en tvåa i betyg enbart för att storyn är så fruktansvärt icke tilltalande för mig.

Betyg 2