Ännu en bok i samma anda som Kankimäkis "Kvinnor jag tänker på om natten", mer eller mindre bortglömda kvinnor som gjort spektakulära resor eller prestationer under en tid då resande var strapatsrikt och sågs som en manlig sysselsättning. Skillnaden är att nu är det en man som sammanställt boken, vilket innebär att den är mindre vördnadsfull och inte backar för otrevligheter som rasism och drogmissbruk hos huvudpersonerna. Bland de mer kända kvinnorna kan nämnas, Fredrika Bremer, den amerikanska journalisten Nellie Bly och den engelska piloten Beryl Markham. Den sistnämnda är min favorit och om ni kan komma över den, läs hennes bok "Västerut i natten"! Ett mästerverk som med rätta jämförts med Karen Blixens "Den afrikanska farmen".

Alla kvinnorna är våghalsiga, obrydda och bryter mot alla konventioner de kan, drar sig inte för primitivt resande och boende, långa ritter på kamelryggar och övernattning i loppiga hotellkyffen - eller under bar himmel. Författaren jämför dem med dagens backpackers, reser billigt och utanför allfarvägarna. De reser mer eller mindre ensamma och umgås otvunget med lokalbefolkningen, trots språkproblem. Ingen tycks råka ut för övergrepp eller stölder, kanske för att de uppfattas som så udda att de liksom får frikort. Och det är ingen tvekan att det finns en rad bokstavskombinationer hos de flesta, om man vill leta. De passar inte in i de samhällen de lever i, är olyckliga och söker sig till primitiva kulturer och ödsliga platser för att finna ro. Det går sådär och är en förklaring att flera av dem tar till droger för att stå ut.
Jag rekommenderar att man läser boken i korta stycken, typ ett par kapitel i veckan. Vissa av personernas upplevelser är ganska likartade och vid sträckläsning kan det bli lite tjatigt.

Betyg 3