Äntligen har jag fått tag i en bok av nobelpristagaren! Bibblan hade bara ett fåtal titlar som givetvis varit utlånade. Men nu har de köpt in fler verk ur hans produktion, Prosa 1 är kanske inget typiskt för honom, kortare och längre texter någonstans mellan noveller, kortprosa och lyrik. Men de två längre berättelserna Och sen kan hunden komma och Lines hår uppfattar jag som typiska för hans stil, ett mässande med upprepningar, omtag och någon slags Stream of consciousness a` la James Joyce. Som väntat och inget som passar mig, jag är för otålig. Men det hypnotiska mässandet plus att berättelserna har en nerv gör att jag inte kan avfärda honom som tråkig och oläsbar. Samtidigt känns det som ett poserande, "se hur duktig och annorlunda jag är", teknik för teknikens skull.

I Och sen kan hunden komma springer en mans hund bort. Han går ut och letar, möter en kvinna som säger att hans granne sköt hunden. Hundägaren vill hämnas och drar igång en händelsekedja som inte riktigt slutar som man tror.
I Lines hår skäms en pojke för sin udda pappa och vill inte längre gå med honom till affären och handla för risken att hans svärmeri Line ser dem. Men något har hänt pappan som förändrar läget och kanske gör att han och sonen kommer närmare varann.

En tunn bok som är en bra introduktion till Fosses författarskap!

Betyg 3