Nu har jag läst den nya biografin om familjen Thiel, med fokus på Signe Maria Thiel. Skillnaden mellan denna och Forssbergs bok är inte så stor, det är samma personer, samma händelseförlopp och även samma citat från brev. Och naturligtvis mindre fokus på Ernests affärer och mer på kulturen. Författaren lyfter fram Signes betydelse både för makens växande konstintresse och för tillkomsten av Thielska galleriet. Men jag ser det mer som ett samarbete där de gemensamt använde sina resurser för att stödja konstnärer och skapa samlingarna. Signe med sin charm, kontaktnät och sociala kompetens, Ernest genom sina resurser och praktiska kunnande. Att antyda att Thiel aldrig blivit den mecenat han blev utan Signe är dock att gå för långt. Redan innan Signe sökte han en större mening i livet än att göra affärer och tjäna pengar. Och kulturintresset hade han genom första hustrun och deras nära kontakter med familjen Bonnier.

Men Signe är en intressant person som visste att utnyttja sin kvinnlighet för att få det hon ville. Hon drog nytta av sin anställning hos familjen Thiel genom att lägga an på Ernest och gå bakom ryggen på Anna och barnen. Hon flirtade ohämmat med konstnärer för att dra in dem i sin krets och var inte sällan otrogen, Vilket också Ernest var, det ska nämnas i rättvisans namn. Hon var inte populär hos andra kvinnor, kallades "kattan Signe" och ansågs som inställsam och tillgjord. Men de gick gärna på de fester som hon ordnade... Hon fick två barn vid mogen ålder, var lycklig över det och även om äktenskapet var på upphällningen framstår hennes självmord som obegripligt.

Betyg 4