Det har blivit frost ute. På vattenpölarna har det bildats is. Tummen och hans mamma ska spela bandy. Men helt plötsligt försvinner bollen. Tummen och hans mamma letar, men kan inte finna den. Tummen har en bästa kompis. Han heter Dockis. Ja, för Tummens mamma är han ju bara en docka. Men när hon inte är där, så kan han både gå och prata. Den första av de tre berättelserna känner jag igen. Jag tror att den varit med i nån antologi. Men de andra två var helt nya för mig. Men bra. Jag förstår varför många av Inger & Lasse Sandbergs figurer blivit en hit hos barnen. Man kan inte annat än tycka om dem. Kanske för att man själv är lite grann som dem. Nyfikna. Busiga. Fundersamma.