Serien om Övärlden var en triologi ända tills 1990, då Tehanu kom. På omslaget stod det: Den sista boken om Övärlden. Le Guin hade börjat bekymmra sig om att hennes tre första fantasyböcker var så till den grad typiskt patriarkal fantasy. Tehanu skulle bli en feministisk upprättelse av serien.
För många läsare blev denna del en chock, Ged har förlorat sin magiska kraft, Tenar har blivit en bondmora och det handlar mycket om helt vardagliga bestyr på en gård. Denna bok har inte formen av en äventyrsresa som de tidigare i serien. Det är inte klart vad som är "uppdraget" i den, det handlar mest om personerna och deras relationer med varandra.
Jag blev besviken på Tehanu när den först kom ut. Nu, 15 år och 75 universitetspoäng i litteraturvetenskap senare, värderar jag den högt som intressant feministisk fantasy. (Läs gärna Terry Pratchetts parodi på Övärlden? "Trollkarlens stav" eller Equal Rites. ISBN 91-7898-125-5)
Men det var inte den sista boken om Övärlden, Le Guin skulle komma att skriva en novellsamling, Tales of Earthsea och Den andra vinden, som skulle fortsätta den feministiska nyorienteringen i serien.

Betyg 4