Anledningen till att jag började läsa den här boken var att jag hade läst hans förra roman (jag är inte rädd) och tyckt att den var skaplig.

Den här boken har ungefär samma upplägg men är längre och mer utdragen. Det var väl inget större fel på bokens handling och dess karaktärer men jag blev i alla fall besviken inte minst på språket som var mediokert.

Man får dels följa lille Pietro som har en mamma som är sinnessvag, en pappa som super och en bror som blivit kuggad tre gånger i skolan och allt mer blir som fadern. Pietro är klipsk men han passar inte in och på grund av det går det lite si och så i skolan. Hans önskan är i alla fall att få lov att gå på gymnasiet och kanske till och med universitetet (detta om något får en att inse hur bra man har det). Pietro har sedan mycket unga år varit kompis med Gloria som är vacker, tuff och självsäker. För Gloria skulle han kunna göra vad som helst.

Dels får man följa Graziano en man som närmar sig de fyrtio och lever helt utan krav, gränser och ansvar. Han är på sitt eget vis väldigt naiv och när han faller för gogo-dansösen Erica faller han hårt. Det enda Erica för sin del har i tankarna är berömmelse och hon utnyttjar gärna Graziano för att nå den.
När Graziano återvänder till sina hemtrakter (samma stad som Pietro och Gloria bor i) så tror han att han skall gifta sig med Erica men hon dumpar honom brutalt. Graziano börjar då dejta en mellanstadielärarinna i den lokala skolan. han förväntar sig inte att finna i henne det han finner.

Slutet är överraskande och det är först då vår hjältes (Pietro) liv och Grazianos liv vävs samman på ett brutalt sätt.

Betyg 3

Detta är en helt underbart berättad historia som är både charmig, rolig, tragisk och sorglig. Vi får följa den lille pojkens kamp mot både föräldrar och mobbande skolkamrater. Vi får följa hans vänskap med Gloria och deras äventyr tillsammans.

Vi möter även Graziano som har flytt den lilla italienska byn och som levt i sus och dus. Han återvänder till byn och träffar på den blyga, introverta skollärarinnan Flora.

Mer ska jag inte berätta. Vill nu läsa en vacker berättelse så kan jag rekommendera boken. Den är mycket varmt och hjärtligt skriven.

Betyg 4

Jag läste denna bok för tre år sedan men tänker på den ibland. Det är en fängslande och varm berättelse skriven på ett effektivt och drivande språk som väcker vikitga frågor om barndom, kärlek, vänskap. Boken kan läsas bara som en interssant historia, men det är mycket mera i den. Passar kanske bättre till det sydländska temperamentet. En solklar rekommendation från mig.

Betyg 5

En fänglande historia med flera stycken huvudkaraktärer, vacker språk men fantastiska personbeskrivningar som får karaktererna mycket levande och några stycken riktiga orginal.
Detta är första bok jag har läst som Niccolo Ammaniti har skrivit och jag kommer garanterat läsa hans debut Jag är inte rädd

Betyg 4

Om romanen hade begränsat sig till att handla om Pietro och Graziano skulle jag fortsatt att läsa. Men tyvärr dyker det upp ett myller av händelser och andra personer. Vi får lyssna till oerhört vulgära typers tankar. Alltför tröttsamt och obehagligt för en stackars pensionär. PS Hans roman "Jag är inte rädd" var verkligen bra. DS

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)