En historia om Violet & Joe; ett par som på var sitt håll kämpar för att hitta en identitet i 1920-talets Amerika. Den beskriver de stora förändringar som skedde under den här perioden och frustrationen över att vara svart kvinna, att inte ha en röst. Många svarta flyttade från den fattiga landsbygden in till städerna och där fanns jazzmusiken för männen att identifiera sig med och hitta sin identitet genom. Genom att ge Violet känslan av att ha två identiteter avslöjar Toni Morrison den dubbelnatur som finns inom både män och kvinnor; på det viset kan hon få läsaren att se längre än till enbart könstillhörigheter, vilket Morrison lyckas göra i alla sina romaner. Morrisons språk, hennes förmåga att bara med några få ord beskriva ofattbar smärta och längtan, gör att den här boken som lätt skulle kunna betraktas som en tragedi blir så mycket mer än det. Det är en vacker och sorgsen historia om människors förväntningar och krossade illusioner, som bara MÅSTE läsas!

Betyg 5