Guldgruvan, Rune Pär Olofsson, Litteraturfrämjandet 1978, 1983

Tredje och sista delen om gruvdrängen Per som nu fått i uppgift att förvalta sin svärfar mäster Hans gruvandel, mäster har blivit inkallad till räfst hos hertigen och vet ej om han kommer därifrån med livet i behåll och den han litar mest på är hans svärson Per, mer än sina egna söner. Även Per blev drabbad av hertigens misstänksamhet, men han klarade sig med nöd och näppe och efter ett år i arrest blev Per släppt. Att Per fått förtroendet av sin svärfar ses inte med blida ögon av hans svågrar och det uppstår konflikt mellan dem och Per och Maria som nu är hans fru och älskade. Per kommer ofta i kläm, han misstros av sina gamla gruvkamrater för att han vill längre och ses inte med blida ögon av bergsmännen för att han försöker bli en av dem, men han ger sig inte och genom en bulvan köper han en övergiven malmtäckt. Sedan händer det otroliga, han hittar något som kommer som en skänk från ovan och som för Per känns som en upprättelse.

Som vanligt skriver Rune Rune Olofsson med fart och fläkt och livlig fantasi, det är luft i berättelsen och man blir indragen i tiden och hans liv och kamp i överlevnad, kärlek och sorg och jag har kommit att tycka mycket om honom, även om jag inte alltid sympatiserar med honom, fast det är egentligen ganska skönt. Så det är lite sorgligt att nu lämna honom, men jag släpper honom med en fin bild på näthinnan och unnar honom friheten.

Betyg 3