De här historierna är skrivna med en slags påsmygande försåt och spänning som gör att man helt fastnar - även i de historier som i efterhand inte verkar så märkvärdiga. Jag tycker att de avslutande novellerna Äppelträdet och Fåglarna är bäst.
Författaren Daphne du Maurier verkade avsky Hitchcocks filmatisering av den senare - det gör inte jag, men i novellen finns det mer av ödesmättad skräck.

Betyg 4