Lite svårt att betygsätta den här boken. Det får väl bli en fyra, men en svag. Bättre än den genomsnittliga
rockbiografin, men inte någon klassiker - det är i alla fall mitt omdöme. Litterärt var den så pass
ambitiös att jag la den åt sidan efter något kapitel. Inte för att den var tungläst, utan därför att jag hade väntat
mig något extremt lättuggat som rockstjärnebiografier ofta är. Något man kan läsa med hjärnan i princip avstängd.
Bland det mest minnesvärda var Keiths son Marlons skildring av vissa stökiga perioder av sin uppväxt. Trouble in paradise...
Som så ofta blir det mindre intressant mot slutet av boken, det är svårare att vara öppenhjärtig om sådant som hänt senare i livet.
Hur intresant boken är beror nog också på hur insatt man är ämnet Rolling Stones tidigare, jag hade läst en eller två
böcker om dessa herrar tidigare och det gjorde det nog mindre intressant. Det var en del saker jag skulle vilja veta mer om,
men det kanske kommer i någon annan bok...

Betyg 4