Jag tycker att "Monstrets dotter" var väldigt bra, man slukade den på några få dagar. Tyvärr så håller den inte samma höga nivå som första delen i serien de utvalda - "Tankeläsaren". Trotts det är det en väldigt bra bok, som man inte får nog av. Att sträckläsa den är det enda som gäller!
Kristin Cashore lyckas som vanligt att dra med läsaren så fort man läst det första kapitlet. Hon får en att leva sig in i den värld där allt utspelar sig.
En sak som jag tycker att hon lyckades med var att ta med en karaktär, som även i den här boken, spelar en väldigt stor roll i "Tankeläsaren". Har man läst "Tankeläsaren" kan man nästan förvänta sig att det ska vara en av de "viktigare" karaktärerna som återkommer. Men i stället väver Cashore in karaktären så att hen* passar även i "Monstrets dotter" - och hon gör det snyggt och självklart. Dessutom undslapp jag mig ett "Aha" när jag kopplade samman "Tankeläsaren" och "Monstrets dotter". En fråga som lämnades obesvarad i första boken blev besvarad i andra.

Den här boken får en fyra i betyg därför att den är mer än bra MEN håller inte samma mått som första delen. Trots det är det en bok som jag skulle rekommendera folk att läsa.

*Person som man inte vet könet om - han/hon= hen (honom/henne=henom)

Betyg 4