Recension av Mats Ahlstedts kriminalroman Mordet på Ragnhildsholmen

Boken är utgiven på Kabusa Pocket (2010) och innehåller 310 sidor.

Mats Ahlstedt är en favorit hos dem som gillar välskrivna kriminalromaner. Intresset för skuld och straff grundlades tidigt i författarens liv – hans pappa var fängelsepräst. Tidigare har på Kabusa utkommit Den röda damcykeln (2007)

Handling: Några ungdomar har åkt till Ragnhildsholmen för att fira studenten. Ett par vill dra sig undan för att vänslas lite. De sätter sig ner vid ett buskage och upptäcker en hand som sticker upp från marken. De har hittat ett lik.
Kriminalkommissarie Sören Högström och hans kollega Fatima Wallinder från Göteborgspolisen åker dit med några andra kollegor för att se vad som har hänt. De förhör en äldre kvinna - Elsa Andersson som berättar att hon hört ett skott för några veckor sedan. Hon känner väl igen ett skott, eftersom hennes make Knut Andersson har jagat en hel del i sina dagar. Nästa dag åker Sören Högström och Fatima Wallinder tillbaka till paret för kompletterade frågor. Allt är tyst och det ser precis ut som när de lämnade gården dagen innan. Dörren står öppen och de ropar, men får inget svar. I ett av rummen hittar de det äldre paret skjutna till döds. Det ser ut som om mannen först skjutit sin hustru och sedan sig själv. Men varför?
Deras dotter Åsa vägrar tro att det är ett utvidgat självmord. Hon har en adoptivbror som hon inte träffat på många år och nu måste hon försöka få tag på honom för att berätta vad som hänt deras föräldrar. När Åsa städar ut sitt föräldrahem hittar hon en bunt oöppnade brev som för henne tillbaka i tiden och händelser som hon inte har haft en aning om. Fler och fler familjemedlemmar dras in i fallet som ett spindelnät, och fler brott sker. Vem eller vilka är den/de skyldiga och hur förhåller sig familjen Anderssons förflutna till de dåd som uppkommit?

Precis som alltid håller Mats Ahlstedts deckare, med Sören Högström och Fatima Wallinder hög klass, så även denna. Den var spännande från början till slut. Hela tiden tillkom nya karaktärer in i bilden som genast blev misstänkta. Till slut är det ett helt spindelnät av misstänkta familjemedlemmar. Berättelsen och karaktärerna är både mycket bra beskrivet och gestaltat. Jag känner hur många av karaktärerna är riktigt obehagliga. Det var en sträckläsarbok som slutade med cliffhangers i varje kapitel. Jag läste halva natten tills ögonen sade ifrån. Hade ögonen orkat hade jag nog läst boken från pärm till pärm i ett sträck.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-10-19 (111) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 4