bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Dikter
Ella gör sig fri
Karin Boye: Samlade di..
Kris
Liknande böcker:
Jude The Obscure
 T. Hardy
August Strindbergs Inf..
 F. Göranson
Svenska Folkbibeln
 .
Biker Bibel
 .
Death of a salesman
 A. Miller
Farväl till Berlin
 C. Isherwood
Fontamara
 I. Silone
Mor Courage och hennes..
 B. Brecht
Fedra
 J. Racine
Hercules
 G. Stiernhielm

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker






     

Kallocain

 
Författare: Karin Boye
Genre: Klassiker
Ämnesord: depression, politik, framtid
ISBN: 0299038947
 
Lärorik:  6
Sorglig:  4


KÖP PÅ CDON.COM

Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen
Köp på tradera


En roman för 2000-talet är undertiteln för Kallocain. Och boken, som kom ut första gången 1940, är fortfarande aktuell. Titelns kallocain är ett sanningsserum som avslöjar människors innersta tankar och drömmar. Med hjälp av drogen kan den totalitära Världsstaten avslöja medborgarnas drömmar och frihet och uppror, men upptäckten får kallocainets skapare att själv tvivla på sitt samhälle.

Utdrag ur boken:
”/…/ jag kan inte utrota den illusionen ur min själ, att jag ännu, trots allt, är med om att skapa en ny värld”

Medelbetyg: 3,85 (26 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av Kallocain :


stigh 2004-06-02 12:49
I en mörk och gudsförgäten framtid (2000-talet!) är Världsstaten människornas grundfundament och de enskilda individerna har reducerats till enskilda celler, kugghjul eller s.k. medsoldater i den oöverskådligt monstruösa statsbildningen. Människorna lever i Boyes framtidsroman likt grävlingar under jord och transporterar sig fram via tunnelbanesystem till stränga arbetspass i den statliga produktionen och med efterföljande militär kvällstjänstgöring. Barnen avskiljs redan från tidig ålder från sina föräldrar och placeras i något av de otaliga skolningsläger som syftar att göra dem till trogna och ickesjälvständiga medsoldater i Världsstatens tjänst. I detta ljusfattiga kontrollsamhälle finns det även s.k. ”polisögon” och ”polisöron” monterade i varje hem samtidigt som varje familjs förehavanden övervakas av ett statsanställt hembiträde.

Boyes roman Kallocain handlar som baksidestexten indikerar om kallocainets skapare – kemisten Leo Kall och dennes stegvisa uppvaknande i ett samhälle som på ett skrupelfritt kommer att dra nytta av hans uppfinning. Uppfinningen - kallocain - är en sanningsdrog som vid injicering får den påverkade att alltid svara helt sanningsenligt på de frågor som denne ställs inför. I samma ögonblick som myndigheterna beslutar sig för att massproducera kallocainiet avskaffas domstolsväsendet och statsfientligt tänkande blir att betrakta som brottsligt. Huvudpersonen uppmuntrar inledningsvis denna utveckling, och verkar t.o.m. aktivt för dess förverkligande, men blir efterhand som de egna tvivel gentemot staten växer allt mer klentroget inställd till sin uppfinning – för vad skulle hända om han själv blev utsatt för en kallocainundersökning…

I motsatts till exempelvis Orwells ”Nittonhundraåttiofyra” eller ”Huxleys Du sköna nya värld” är huvudpersonen, Leo Kall, inte att betrakta som statsfientlig, utan sympatiserar, till en början, helt och hållet med den totalitära Världsstatens idéer och kontrollmetoder. I Kallocain är det istället personerna runtom huvudpersonen som får revoltera mot statens brist på humanism och medmänsklig värme. Detta grepp är förhållandevis ovanligt, och i det här fallet riktigt lyckat. Jag menar, att inte finna sympati, förtröstan eller munterhet ens hos berättelsens huvudperson förstärker på ett effektfullt sätt bilden av det mörka och klaustrofobiska framtidssamhället - Världsstaten.

Kallocain delar tyvärr samma avgörande brist som Huxleys ”Du sköna nya värld” då en förklaring till hur detta mardrömsliknande samhälle blivit till helt saknas. Denna avsaknad finner jag mycket förtretlig, nästan lika förtretlig som den brist på logik som uppvisas genom det faktum att Leos chef – den avtrubbade, asociale och fredlige Edo Rissen – lyckats nå en chefsposition i detta samhälle. Att boken är skriven under samma tidsepok som både ”Nittonhundraåttiofyra” och ”Du sköna nya värld” märks tydligt såtillvida att alla dessa alster riktar sina farhågor gentemot en osund och absurd kollektivism – en kollektivism in absurdum. Det hade varit mycket intressant att veta hur Orwell, Huxley och Boye målat upp sitt framtida mardrömssamhälle idag och mot bakgrund av den historiska utvecklingen – hade författarnas istället varnat för ett samhälle som kännetecknas av en total brist på kollektivt tänkande, en individualism in absurdum? Rent betygsmässigt placerar jag Kallocain mitt emellan ”Du sköna nya värld” och ”Nittonhundraåttiofyra”. En stark trea således.
Betyg 3

tigergirl 2005-09-26 23:50
Jag tycker att det är en helt fantastisk bo. Jag gillar sådan här typ av böcker.
Betyg 5

obscured 2006-01-15 12:24
Dyster framtidsvision, men i samma klass som Orwells 1984.
Betyg 4

Perlita 2006-04-02 18:35
Bra, helt enkelt!
Betyg 4

Hanz 2007-11-13 16:36
Håller med om att den mörka framtidsvision Karin Boye målar upp är lik Orwells 1984, men frågan är om inte Kallocain är bättre. Den här är riktigt, riktigt bra, det är inte ofta man hittar någonting så här skrämmande, fascinerande och spännande.
Betyg 5

jossansten 2007-11-27 18:15
En mycket intressant framtidsroman. Har man läst 1984 (som skrevs senare) har man inte svårt att se många likheter och paralleller, men jag tycker att denna boken är bättre. Den är mer lättfattlig, inte så utdragen, den stannar inte vid konstant övervakning, utan går in i människans sinne. Skrämmande!
Betyg 4

eloij 2007-12-15 01:21
Kallocain är en orwell liknande historia. dock kom Kallocain ut före 1984 och känns ungefär likvärdiga i kvalitet.
Kallocain handlar om en forskare som hittat på ett sanningsserum, Kallocain, som en totalitär och obehagligt diktatorisk världsstat använder mot stackars män och kvinnor som tänker "fel".
Språket var enkelt att förstå vilket jag hade farhågor att det inte skulle vara då denna bok är skriven på 40-talet. Kanske lite fel tänkt men jag ser 40-talet som en tid då folk inte alls talade som vi utan som 1800 tals kungar. :O
En annan sak som skrämde mig innan jag börjat läsa den var att jag trodde att den skulle vara ytterst komplicerad. Jag hade nämligen målat upp Boye som en mycket komplicerad person, men icke. mycket enkel att läsa.
Dena bok var dock mycket bra, ganska kort men den får in det som behövdes på dessa ca 150 sidor. ibland kan det ju vara ganska skönt att läsa något kort istället för 500+ sidors böcker som överdriver med text.
bra boye.
Betyg 5

terrier 2008-09-23 21:12
En särdeles dyster framtidsskildring. Dock kan man förstå att pralleller dras till FRA-lagen i dessa dagar. Vore intressant att ha fått lite bakgrund till hur detta samhälle vuxit fram, om än inte i långa beskrivningar sida upp och sida ner, så ändå i historiskt återberättande ordalag.
Betyg 4

MariaMaggan 2009-05-05 21:36
Påminner som sagt om Orwells "1984" men är betydligt mer lättläst. Denna Karin Boyes mörka och skrämmande framtidsvision har som tur är ännu inte förverkligats.
Betyg 3

Daniel_Target 2009-08-26 11:38
Jag håller med föregående recensent att den har "storebror ser dig"-drag. Boken är helt okej, den är lättläst men jag tycker att Boye nischar sig allt för mycket på kemiämnet och utelämnar så mycket annat somlikväl kunde varit en framtidsvision.
Betyg 3

kali05 2009-12-06 16:58
Boken kom ut 1940 och handlar om det totalitära samhället, där staten ser och hör allt. Kemisten Leo Kall uppfinner en drog, Kallocain. Detta serum får människor att blotta sina innersta tankar och känslor. Boken är påverkad av stämningarna som härskade på 40-talet. Man var rädd det totalitära samhället där individen skulle övervakas. Karin Boye har här överdrivit och skapat en skräckversion av vad samhället skulle kunna utvecklats till. Boken känns inte så aktuell idag, men den är värd att lyssna på. Leif Pagrotsky läser mycket bra.
Betyg 3

Salamis 2010-04-08 08:58
Skriven som en skräckvision om kommunismen skulle ha blivit gällande i hela världen. Eftersom den är skriven i dagboksform får man inte veta alltför mycket om själva styret utan hur det påverkar att antal individer på ett personligt plan. Det är i detaljer som man gradvis får insikt i samhället som att kultur är helt utplånat.

dragonfly 2015-06-15 18:21
Älskar denna typ av genre. Dyster och skrämmande. Och på många sätt nästan mer skrämmande än 1984. Både på grund av kallocainet, som effektivt tar sig in i det allra mest privata hos en människa och gör själva tänkandet brottsligt. En ständigt aktuell fråga, vad som är värst, tanke eller handling. Men också på grund av att huvudpersonen, Leo, inte hyser några tvivel på att hans uppfinning eller Staten är ond. Han är, precis som alla andra, lika hjärntvättad i tron på Statens välvilja och godhet. Istället är det personer runtomkring som misstror och tillslut får honom att ändra åsikt kring tankar och samvete.

Betyg 4

trebor 2016-08-23 16:27
Recension av Kallocain

Karin Boye föddes i Göteborg 1900 och skrev Kallocain som samhällskritik mot sovjetsamhället. Romanen är en dystopi. Karin tog livet av sig ett par månader efter boken utgivits.


Kallocain är en ljusgrön vätska som huvudpersonen Leo har kommit på, Leo Kallocain.
Drogen används som ett slags sanningsserum för att kontrollera att människorna är plikttrogna mot staten. Under sitt arbete som kemist med chefen Rissen, misstänker han att Linda är otrogen med honom. Längre in i boken trappas berättelsen upp och Kallocain ska ersätta rättssystemet.
Genom användningen av medlet kommer berättelser fram om en ökenstad, ett drömsamhälle.
Under behandling med injektionerna blir de misstänkta sentimentala och infantiliserade, i kombination med att de sviker sin plikttrogenhet till staten.

Boken är skriven i jagform vilket gör läsupplevelsen personligare. Den påminner om 1984 av George Orwell. Med ett storebrorssamhälle där staten ser och hör allt individen gör. Romanen 1984 släpptes dock efter Kallocain. Medsoldater är benämningen på individerna i samhället. I förordet till boken läste jag att Karin var inspirerad av Franz Kafka vilket framgår av romanen. När Leo och Linda ska föra ett samtal är varje ord noggrant avvägt, och deras relation formalistisk.
Tonen i boken är ångestladdad med ett svagt hopp om att det finns ett annat sätt att leva(ökenstaden).
Leos psykologiska omvandling är pricksäkert fångat, i en obehaglig kafkaartad känsla där det kollektiva tänkandet är det enda som främjas av staten.

En annan, också en kvinna, hade ett par namn till att ge oss.
Vi ansåg det därför lämpligt att pressa henne särskilt ihärdigt angående organisationen.
Hennes svar var lika förvirrande som de andras.
-Organisation? Sade hon. Vi söker ingen organisation. Det som är organiskt behöver inte organiseras. Ni bygger utifrån, vi byggs inifrån. Ni bygger med er själva som stenar och faller sönder utifrån och in. Vi byggs inifrån som träd, och det växer ut broar mellan oss som inte är av död materia och dött tvång.
Från oss går det levande ut. I er går det livlösa in.
Betyg 3

Skriv egen bokrecension till Kallocain



KÖP PÅ CDON.COM





 


Köp boken som film på cdon: