Jag har läst boken sedan den kom som pocket. Den handlar om flickan Ester. Hennes mamma säger att hon skulle ha blivit ett missfall. Mamman har inget tålamod för sina barn, utan röker och drar hem massa män. Några av männen förgriper sig på Ester.
Man får också följa Ester som vuxen, när hon blir mamma och panikslagen lovar att aldrig aldrig bli som sin egen mamma. Men hennes uppväxt har påverkat henne, hon har ångest och tycker inte att hon förtjänar att leva.
Man får följa med på en smärtsam resa in i terapins värld. Där får man en inblick i hur det är att arbeta med svåra upplevelser och trots att boken är mörk och sorglig finns det ljus i läkandet. Att det går att må bättre igen om man får hjälp.
Det är inte så att såren försvinner, men att det går att lära sig leva och kanske till och med känna sig glad igen.
Det här är en bok för alla som är intresserade av det som ligget lite djupare i människor, det som gömmer sig i själen hos många. Jag tror att flera har upplevt liknande historier.
Det är med tacksamhet jag tar del av hennes historia. Och jag är tacksam att hon vågar dela med sig.
|
(53 år)