Jag har, sedan länge, tyckt att Stephen King's noveller till och med varit bättre än många av hans romaner. Noveller är verkligen ett suveränt format för skräck. Jag vill inte att allting ska få en förklaring! Det är fallet i alldeles för många romaner i genren (se bara på Dean R Koontz). I noveller slängs man rakt in i det mörka och dunkla direkt och sen kan man bli sittande där med en avslutad berättelse och bara vilja ha mer.
Joe Hill visar här att han verkligen kan bli något inom novellskrivandet, precis som sin far. Dessutom har han den goda smaken att inte stanna inom skräckgenren hela tiden. Just min favorithistoria "Uppblåsbare Art" är ett tydligt exempel på det. Snarare är det en barndomsskildring.
Överlag tycker jag att boken förtjänar ett ganska högt betyg eftersom minst tre av novellerna i mina ögon är klara 5:or, redan nämnda Uppblåsbare Art, den härligt mystiska och skrämmande Min Faders Mask och Morris Papplabyrint. I min uppfattning är ingen av de andra novellerna sämre än en 3:a, så totalbetyget blir en 4:a.
|
(54 år)