Sara Lövestams debutroman "Udda" har ett språk som lovar gott för hennes förhoppningsvis framtida romaner. Hennes debutroman däremot berättar en historia som inte ens ett bra språk kan rädda.
Den är ett spekualtivt hopkok av något som i bästa fall kan kallas originalitet men som faller på att detta udda ger läsaren an känsla av ett utstuderat udda utan trovärdighet. Ett udda som ligger i tiden och är så omoget trendigt och komersiellt gångbart att det faller på sitt eget grepp.
Romanen ger ingen känsla av äkthet och närvaro. Den faller platt och i vissa scener som är förlagda till undervisning och skola liknar också texten en mindre lyckad skoluppsats.
Det är en omogen debut.
Vad som går att hoppas på i nästa roman om det blir någon är språket och att Sara Lövestam mognar som författare och också har modet att stiga ur en roll och en trend för att öppna sina sinnen och sitt berättande mot trovärdighet.
| 
(71 år)