Det sägs att alla i USA minns vad de gjorde när Ke.. Visa hela

Det sägs att alla i USA minns vad de gjorde när Kennedy sköts. En svensk mer modern motsvarighet skulle då bli vintern 1986 då Olof Palme mördades. Hans Gunnarsson minns, eller vet i alla fall vad hans alter ego Gunnar Hansson gjorde. 21 år gammal, fast i östgötska hålan Finspång med jobb på U-livs. Man super på Hotellet, hänger med kompisarna och letar efter kärleken. Alla som nån gång har vuxit upp i en stad som man måste flytta ifrån för att ta sig vidare känner igen sig i hans beskrivningar om pissjobb, ångest och funderingar på att plugga vidare. Den här boken har jag också längtat efter. Den kom förra året och fick fina recensioner överlag men inte förrän nu kan vi som fortfarande betraktar hyran som oförutsedd utgift köpa den på pocket. Jag köpte boken rakt av på förväntningarna och började läsa igår kväll.

Den är ganska tunn och med stort teckensnitt och en del tomma sidor blir den en lätt munsbit att svälja. "En bok man läser utan att lägga ifrån sig" brukar vara en komplimang säger en del men för mig är det ett varningstecken. Jo, det är en skön småstadsskildring och uppväxtbeskrivning med igenkännande detaljer med därtill hörande attribut. Dock känns det lite för endimensionellt, aldrig något mer djup än den direkta historiebeskrivningen på nåt sätt. Dialogerna är viktiga i boken men i all sin grabbiga autenticitet blir det inte så mycket mer än ett dokusåpeavsnitt. Glimtarna finns där naturligtvis, annars hade det varit konstigt. Stilgreppet med en tillbakablickande diskussion mellan författaren och en tjej som återkommer mellan kapitlen är också skönt, det ska han ha creds för. Sen tycker i alla fall jag att återkommande utdrag med låttexter och dikter är som utfyllnad. För nån som är nere med TLK och Ken kanske inte namedropping av Roffe Wikström eller Wilmer X-citat ger samma magiska pirr som Gunnarsson vill förmedla? Men men... det fångar i alla fall tidsandan. Biten där huvudpersonen på fyllan ser en brud i mörka tvättstugan ser inte jag som annat än en fucking ripoff på en passage i Jack. Man märker hur författaren också har såna namn som Lundell och Östergren i bakhuvudet men han måste nog mer hitta sig grej för att lyckas.

Om den här hade givits ut av en kille i tjugoårsåldern hade jag liksom gjort big up för grejen men nu snackar vi om en snubbe på 38 bast som redan gjort sig ett namn som novellist och manusförfattare (ex till filmen Ondskan). Då ställer i alla fall jag högre krav när en sån person ska laca sitt Vägen ut-kör. Tycker att alla vi som känner igen oss i växa upp i småstadshistorien nog förtjänar ett bättre epos än detta. Mïssförstå mig inte, det här är alls ingen dålig bok men hade hoppas på lite mer. Ger boken en trea men eftersom jag försöker att bara läsa riktigt bra böcker är det ett lågt betyg. Men alltså... trots besvikelsen kommer jag nog passa den vidare bland mina kompisar för att dom ska förstå MITT Finspång så visst, läs den du med.