Köpte boken eftersom jag var intresserad av att få veta mer om bipolär sjukdom. Ur den synvinkeln var den något av en besvikelse. Författaren skriver om sig själv, om delar av sitt förflutna och sjukdomen finns med i bilden men inte mer. I del två av boken står det sedan lite mer om sjukdomen.
MEN, detta är den enda bok som jag någonsin har sträckläst. Historien är vardaglig och helt sjuk på samma gång. Författaren har skrivit ner allt precis som hon minns det och det är en hisnande historia man får ta del av. Spännande, fruktansvärd, man blir arg och upprörd.
Författaren kallar sig Åsa i boken. Åsa börjar umgås med sin chef som visar sig vara psyko- eller sociopat. han får gradvis alltmer kontroll över henne. Men det han inte vet är att Åsa går bakom ryggen på honom då hon försöker hjälpa hans fru ur sitt helvete. Mats, som chefen heter upptäcker deras planer och straffar Åsa på ett fruktansvärt sätt. Sedan får man följa hennes "flykt" från honom och hur hon återhämta sig. Glimtar ur Åsas barndom kommer fram och gör historien och Mats svek än värre.
Trots att boken är fruktansvärd grät jag av, kanske inte lycka men någon sorts glädje då jag läst klart.
|
(81 år)