Det är intressant hur böcker kan komma till en. Jag blev tipsad av min far att läsa "Jag minns att jag sprang". När jag läst på baksidan tänkte jag att den förmodligen skulle vara en ganska banal berättelse, men att jag ändå skulle ge den en chans.
De första kapitlen infriade mina förväntningar. Lättläst och inte så speciellt, men av någon anledning fortsatte jag ändå läsa. Och läsa. Och läsa. För den grep mig i sin enkelhet.
Nu har det gått några månader sedan jag läste den, men jag tänker på den och huvudpersonerna ibland och har även jag tipsat andra om den.
För mig var dock inte största behållningen hans resa, utan skildringen av hans syster och deras relation. Den är speciell och fin, och jag kände verklig sympati för systern Bethany.
|
(45 år)