Veronica läggs in på ett privat mentalsjukhus efter ett självmordsförsök. Hon börjar att öppna sig för livet igen efter att ha fått beskedet, att hennes hjärta är obotligt skadat och att hennes dagar är räknade. Hela berättelsen om Veronika känns konstruerad i syfte att föra fram ett filosofiskt budskap. Gestaltningen är tunn och resonemangen långa. Det finns passager när trovärdigheten och realismen ökar, särskilt i skildringarna om medpatienterna och deras historia. Boken bygger på en vacker tanke om livet men förmår inte ge en upplevelse i samma grad.
|
(81 år)