Skriven av George Orwell, 1948. Boken har klassifi.. Visa hela

Skriven av George Orwell, 1948. Boken har klassificerats som en dystopi, en så kallad anti-utopi, en negativ framtid. Bland andra bedömningar har boken fått den vackra titeln ”Orwell’s prophetic nightmare” och är en roman, skriven med syftet att kritisera och varna samhället om hur författaren tror att världen kommer att se ut om kommunismen och socialismen fortsatte i den riktning den gjorde. Trots detta var Orwell själv en socialist. Hans bok bygger i stora drag på Sovjetunionen, som det såg ut vid den aktuella tiden. Den beskriver ett totalitärt samhälle där det finns ett regerande parti utan konkurrens. För att kontrollera medborgarna används medel som historierevisionism, övervakning (via teleskärmar, en sändande och mottagande television. Dessutom användes gömda mikrofoner flitigt landet runt) och hjärntvätt. För det sista användes medel som att införa ett nytt språk, kallat ”newspeak”där det inte skulle vara möjligt att ens tänka upproriskt mot staten. Dessutom infördes ett nytt sätt att tänka, kallat dubbeltänk, där idén var att man håller två motsägande tankar i huvudet samtidigt medan man accepterar båda som sanna. Detta skedde både på en medveten och omedveten nivå och vars syfte var att få medborgarna att acceptera statens ord.
Ibland i boken skedde till exempel historierevisionism mitt framför ögonen på befolkningen, och de reagerade bara på att deras fakta var fel. Till exempel, i boken fanns tre totalitära stater totalt. Den stat som boken utspelade sig i, Oceanien, hade ”alltid” varit i krig med Eurasien. När en talare helt plötsligt, mitt i ett tal, började tala om Eurasien som allierad och Östasien som ny fiende var det enda folkmassorna reagerade på att de hade fel flaggor hängande och rev ner dem. Detta är även ett exempel på hur inskolad man var i dubbeltänk.
Vår protagonist, Winston Smith, levde som sagt i Oceanien. Han var medelklass, arbetade med historierevisionism för partiet, men var kritisk till samhället. Vad han inte kunde bestämma sig för var om han själv var galen som ensam individ med åsikten att partiet hade fel, eller om det var staten som hade hjärntvättat dem. I boken blir han kontaktad av en högt uppsatt man inom partiet, som nämner en organisation som motverkar partiet. Smith blir mycket intresserad men förstår för sent att han dras in i en fälla. Han slutar upp på ”Kärleksministeriet” (som för övrigt sysslar med tortyr, dubbeltänk igen) där han blir torterad till den grad att han faktiskt innerst inne inser att han älskar Big Brother, partiets ledare. Det är där hans största personlighetsförändring sker, från att vara en tyst rebell blir han till ett hjärntvättat skal.

Orwells roman har mött mycket kritik, men är bland många redan tidlös. Det är en berättelse om vad som kunnat ske, om saker och ting fått dras till sin spets. Verket har sedan det utgavs har influerat många människor världen över. Till exempel finns det en världsskänd tvserie, kallad just Big Brother efter den allseende ledaren, och ord som dubbeltänk och rum 101 används utanför boken även i andra sammanhang. Det har även gjorts musik, film och datorspel om verket i sig, och med samma koncept. Filmen V för Vendetta är ett exempel som influerats starkt av boken.
Orwell har skrivit en mycket slagkraftig bok där hans budskap verkligen går fram, samtidigt som man blir berörd på en emotionell nivå. Till skillnad från karaktärerna i boken vet man hur världen kan alternativt se ut, och det blir därför en stor kontrast mellan huvudpersonen och läsaren, tills läsaren kan identifiera sig när Winston faktiskt börjar tvivla. Är det rätt, så som staten säger att det är? Det enda som egentligen känns abstrakt är hur staten kan ha en sådan totalitär kontroll. Även ute på landet skulle de ha mikrofoner, och att de har människor som konstant övervakar VARJE teleskärm är otänkbart. Det skulle betyda att för varje teleskärm i varje hem fanns en teleskärm i något partiministerie någonstans, där det fanns en person som sitter och stirrar på en annan människas liv utan rast. Dessutom är jag lite kritisk till konceptet med dubbeltänk och historierevisionism mitt framför ögonen på befolkningen. Då han beskrev det och Winston var den enda som reagerade blev jag förvånad. Det skulle möjligen gå att sätta skräck i ett samhälle så att man inte vågar reagera, men det går inte att utföra en sådan uppenbar handling mitt framför ögonen på alla under ett publikt sammanhang, och sedan förvänta sig att de flesta går på det. Dock bidrar denna händelse till att han förstärker sitt budskap med boken. Partiet har kommit på hur man förhindrar helt att en revolution sker, då det ska vara praktiskt taget omöjligt att organisera en motståndsrörelse samtidigt som man tar bort själva idén om att en revolution alls är ett alternativ. När han sedan bygger upp boken som om man faktiskt kommer få vara med om att staten går i fördärvet, bara för att vända det till att staten bara lurade huvudpersonen blir man nästan rädd. Det var en snygg vändning som man som läsare inte alls var beredd på.
Över huvud taget var 1984 en mycket stark bok som väl förmedlade författarens budskap. Han ville förvarna om hur ett extremvänster samhälle skulle sett ut och vilka konsekvenser det hade varit, och lyckades väl med detta. Han är en skicklig författare och trots att all hans vetskap om hur världen skulle te sig begränsade sig till sin livstid, kan man säga att han lyckades förutspå lite av hur vår värld teknikmässigt faktiskt utvecklades. Det var en mycket läsvärd bok.