En helt stillös roman enligt min mening! Jag anser.. Visa hela

En helt stillös roman enligt min mening! Jag anser att det torftiga språket (alldeles för lite champagne-drickande) är till bokens nackdel. Då herr Robinson skriver "..Moet... is the ...best.. champagne.. ever.." har han så otroligt fel då han inte tar hänsyn till den uppsjö av champagner som finns tillgängliga på marknaden. Ta drycker som Chrystal eller Dom Perignon -73 så inser ni misstaget. Detta är bara ett exempel på Robinsons smaklösa språk. Han har ingen stil och hans favorit-karaktär "Annie Cabbot" är en grå, illaluktande varelse som bär GAP-kläder av billigaste modell. Inget gucci eller prada här inte! Oinspirirade miljöer som den engelska landsbygden utan några som helst inslag av San Tropez. Hon kör något så trivialt som en peugot. Vad ska man säga? Betyg är givetvis som det bör. Och då är jag generös. Betyg 1.

För att klargöra min åsikt om denna bok börjar jag.. Visa hela

För att klargöra min åsikt om denna bok börjar jag med ett citat: " Jean-Baptiste satte sig i ett mörkt hörn på den illaluktande krogen.. beställde in ett helrör.. Moet.. som han delade med ..sina.. sju.. vänner.." Jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag blev alldeles förskräckt då jag läste vad Süskind anser vara den främsta champagnen på marknaden. Jag tar bara upp två exempel på överlägset välrennomerade champagner: Dom Perignon och Chrystal. Makalöst osmalkligt! Detta missbruk av språk i en "novell" borde förbjudas, jag hänvisar här istället till boken "Trustor" där karaktärer som Lord Moine visar stort prov på moral och stil då han sitter i sin "Wally-power" som han döpt till Mr.Gecko och dricker Chrystal och tänder sin cigarr med en 1000$-sedel. Detta är stil!
Istället för den här smaklösa boken(om man nu kan kalla den bok) tycker jag ni ska läsa böckerna Wallstreet och American Psycho. Huvudpersonerna är glassiga, men jag förstår inte sluten.
Betyget blir som det bör: Urlågt.