Det finns några böcker jag skulle ta med mej till en öde ö. Några kan jag sälja för mat och dryck. Dock inte Mästaren och Margarita. Jag läste den första gången för kanske 30 år sedan och blev omedelbart betagen. Den burleska historien i Moskva med de ljuvliga avklädningarna av uppblåsta personer var de första genomläsningarnas njutningar. Behemot stal mitt hjärta. Men alltefter jag läste om och om igen växte historien i historien, om Jesjua Ha Notsri och Pontius Pilatus i styrka. Vilken kraft ödmjukheten och godheten kan ha! Vilken kärlek som demonstrerades. Kärleken mellan Pilatus och hans hund Banga. Jesjuas allomfattande kärlek, också till sina bödlar. Varje gång jag läser längtar jag efter den av slutscenerna där Pilatus till sist får vandra tillsammans med den underlige drömmaren och föra de samtal han längtat efter i tvåtusen år. När man sen adderar den självutplånande kärleken mellan Mästaren och hans Margarita finner man utöver alla andra kvaliteer boken att den är en av våra främsta kärleksromaner.
Azazello alias Anders Kjellner
|