det svåraste med denna bok är, enligt mig, att fälja hur Candide utvecklas. Hans spåk och handlingar skiljer sig åt i den oundvikliga och underhållande ironin, men vad som än händer; trots hemska upplevelser, så anser den unge Candide att hans gamla lärare, Pangloss, har rätt i sin lära.
Pangloss hävdar att världen är formad att fungera perfekt. resurser och efterfrågan är i balans till det mest perfekta som finns.
Candides navia sätt är till en början roligt, men stundtals så tycker man lite synd om honom.
|
(34 år)