"I am the saint praying on the terrace, as peacefu.. Visa hela

"I am the saint praying on the terrace, as peaceful beast gaze their way down to the Sea of Palestine. I am the scholar in the dark armchair, branches and rain hurl themselves at the library windows...".

Jag läste detta utdrag ur "Childhood" på en toalettdörr, då jag jobbade på kibbuutz i Israel i slutet på 90-talet. Varje dag: "I am the saint". Det var då jag blev förtrollad av Rimbaud. Visserligen är originalet på franska, men då mina kunskaper i språket är rätt skrala får denna engelska version duga.

Complete Works innehåller som hörs på namnet Rimbauds samtliga verk. Denne barnpoet som skrev det mesta innan 18 års ålder. Trots sin sporadiska naivitet, ett sådant mörker och ett sådant intelligent sätt att skildra sin omvärld. Hans storslagna sätt att skriva som om poemet alltid ackompanjerades av en symfoniorkester.

Desstom är texterna inbäddade i berättelsen om författarens liv, följd av korrespondans mellan Rimbaud och hans lärare, Rimbaud och hans vänner, Rimbaud och hans gifta (manliga) älskare etc.

"Childhood" ,som citerades i början, avslutas som följer:

"...How far away the birds and the spring are. It can only be the end of the world, Ahead".

Det ger i alla fall mig rysningar men på det där kittlande speciella sätt som alltid med Rimbaud.

Det finns bara ett betyg för denna briljanta samling poem.

Odysseus är den perfekta hjälten. Kanske något ova.. Visa hela

Odysseus är den perfekta hjälten. Kanske något ovanlig, men det är det som gör honom så speciell. Han reser jorden runt, dödar monster, vinner över arméer, blir älskare åt gudinnor. men är det detta han vill ha? Nej, Odysseus sitter på stranden och gråter ögonen ur sig efter sin familj. Boken i helhet börjar ju hemma hos familjen: Penelope som väntat på sin man i 20 år och Telemachus, sonen som börjar bli vuxen. Vår hjälte Odysseus kommer inte in i handlingen förrän i bok 5. Är inte det lite anmärkningsvär?Jag älskar den här boken för att det är en machobok skriven i en macho-tidsera. Men samtidigt visar det en människa. Hjälte eller inte.

Stackars Oedipus. Han som så stolt proklamerar sin.. Visa hela

Stackars Oedipus. Han som så stolt proklamerar sin storhet i pjäsens början " I am Oedipus. The world knows my fame." Oedipus går som ung till oraklet i Delphi och får reda på att han till slut kommer att dela säng med sin mamma och döda sin pappa. Oedipus vill inte tro att han någonsin kunde göra något sådant.

Men när det börjar uppdagas att den kvinna han sedan gift sig med faktiskt är hans mor och att han en gång dödat en främling som var hans biologiska far börjar snaran läggas runt halsen. Oedipus gjorde allt för att undika oraklets spådom och därför slår den in. Eller?

Det är intressant att tänka på denna pjäs i ett större mer filosofiskt perspektiv. Hur är världen egentligen beskaffad? Kan man springa undan sitt öde?

En utmärkt pjäs, och som bekant mycket intertextuellt känd. Kanske för att historien ställer mer än en viktig fråga till mänskligheten. Vad ska man göra om man har begått den kanske ultimata synden? Ska man sticka ut sin ögon som Oedipus och aldrig återvända hem. Eller ska man förlåta sig själv och gå vidare? Det sistnämnda skulle aldrig ske i de gamla grekiska trageiderna, men i verklilga livet, kanske?