Jag har läst 4.50 från Paddington
Miss Marples väninna blir under en tågfärd från London vittne till ett strypmord. Polisen väljer att ignorera den virriga tantens konstiga historia, men Miss Marple skickar sin hjälpreda Miss Eyelesbarrow till trakten där liket måste kastats ut från tåget. Lucy Eyelesbarrow tar jobb som en slags betjänt hon lagar mat och städar hos familjen Crackenthorpe. Där en av husets karlar efter en tid blir förälskad i henne. Men tillslut så lyckas Lucy hitta liket i ladan och samtidigt röra runt en del i det Crackenthorpska huset innan Miss Marple listar ut vem mördaren är.
Jag tycker om personkaraktärerna i denna bok som är gammaldags och det blir mer spännande då i mord/ dekarböker för att man blir mer involdeverad i boken då.
Titeln på boken är ganska rakt på sak för hon missar tåget och tar tåget 4.50 istället från Paddington och ser strypmordet samtidigt för det är ju det boken handlar om.
Agatha Christie
Agatha är känt som Deckardrottingen med sort D hon föddes den 15 september 1890 på landet. Hon föddes med efternamnet Miller.
Agatha uppfostrades mycket strängt men hade ändå en väldig bra fantasi.
Modern till Agatha var en Änka.
Först ville Agatha bli pianist eller sångerska men hon hade alldeles för mycket Scenskräk. Agatha dog år 1976 och hennes 1977 kom hennes självbiograf ut.
Boken utspelar sig i England på landet när jag tänker mig hur det ser ut så är det stora slätter och en bondgård det känns gammalt och tåget som går ovanför slätterna och bondgården.
Huvudpersonen i boken är Miss Eyelesbarrow det är Damen som är ”detektiv” för mordet och Miss Marples kompis för att hon är den mest aktiva i boken.
Förhållandena till varandra i boken är bra för att alla är snälla mot varandra utom Miss Eyelesbarrows kännare mannen i huset han är ganska gammal det är nog därför han är otrevlig mot Miss Eyelesbarrow.
Han är också väldigt rik och snål när man ska köpa mat och han tycker att det inte ska finnas en enda liten potatis bit kvar eller kött eller vad dem nu äter.
Ingen person ändras märkvärdig förutom kanske Miss Marples väninna som blir gladare och kanske lite kaxigare när dem får fast mördaren.
Mitt intryck av boken är att den är bra skriven och spännande att läsa.
Dem första sidorna var händelserika för då var hon på tåget och såg mordet men dem följande femton sidorna var det ganska segt tills hon hittat liket och börjat snoka runt i huset.
Boken är skriven i dåtid och boken är skriven i första person ett exempel är när Miss Marples väninna säger ”Jag var och handlade i London”.
Budskapet i boken är nog inte något speciellt jag tror inte hon få ut något av den utan mer att hon vill göra en bra dekare.
Det jag fick ut var att se envisheten i Miss Marples väninna som verkligen trodde på sig själv hon visste att det inte var någon inbildning
den får 3 av 5 från mig
|
(31 år)