En väninna tipsade mig om boken och jag fick lov att beställa den på biblioteket och vänta ett bra tag innan jag fick den. Det första som slog mig när jag öppnade boken var den vackra dedikationen till hennes mamma. Det gjorde mig glad att Daniella Josberg trots sin ungdom hann med att skriva sin biografi och hylla sin mamma. Boken går i 180 och jag antar att hon levde sitt liv just så, snabbt och hetsigt, ville hinna med allt. Jag gillar den oväntade öppenheten och frispråkigheten, samtidigt som jag ibland ogillar vissa snabba slutsatser, men de är lätt förlåtna, charmen som skymtar mellan raderna förlåter det mesta. Det är intressant med de återkommande grälen och konflikterna med pappan. Boken verkar inte tillrättalagd utan känns omedelbar och äkta. En bok jag vill rekommendera vilken tonårstjej som helst eftersom man sannerligen inte behöver vara döv för att känna sig annorlunda och utanför. Det här är en bok jag tycker borde ges ut på nytt och i pocket med ett efterord. Det är den värd! Nu ska jag gå till bibblan med den för två till köar och jag har haft den ett dygn... Vill inte låta dem vänta! |
Som källarflicka och tonårigt offer till den pedofil som arbetade som läkare (utan läkarlegitimation) i 25 år vid Stockholms stads Barnavårdsnämnd fick jag boken Lolita skickad till mig av förövaren tillsammans med ett brev där han skrev att den handlade om oss. Numera, som författare till en "motbok" har jag läst Lolita på nytt, dels för att undersöka den påstådda storheten i Nabokovs författarskap, dels för att få underlag till föredrag om fenomenet Lolita. Nabokov talar om "nymfetter", men det är "lolita" som stannat i folks medvetande. Men vem den verkliga Lolita är undgår läsarna när hon filtreras genom sin förövares blick. Boken är en satanisk studie i manipulation. Man kan anta att en psykopat för pennan. En pedofils själsliv normaliseras. Lolita, ett bortfört barn, utnyttjas hänsynslöst med avbrott för floskulöst blomsterspråk mellan övergreppen. Läs gärna Flickan i källaren, Silverfisken och Trasdocka för att få lite perspektiv på Lolita. Om Lolita inte längre är en fantasibild, framkallad av en pedofil utan en liten människa med egen kropp, egna känslor och egna ord kanske lovorden inför Vladimir Nabokov tystnar.
En tyst minut för Lolita, således!
(Pedofiloffer förkortar för det mesta sina liv med självdestruktivt leverne, drogmissbruk, självmord osv. Överlevande, åldrade "lolitor" är sällsynta.)
|
(80 år)