Själv kunde jag inte stoppa undan boken utan jag sträckläste den. Daggis liv kommer till sin nya fosterfamilj och där gör alla helt tvärtemot vad de gjort på andra fosterhem. Exempelvis har de knivar och liknande saker framme, och han får en egen kamera som han kan dokumentera sitt liv i. Gustav som är hans nye halvbror ser upp till honom och får Daggis liv att verka mer meningsfullt.
I boken träffar också Daggi på en tjej som han då blir intresserad av - det är inte många som kommer nära Daggi eller hans liv men hon gör det på ett ganska så udda sätt.
Själv tycker jag boken var bra, och att det hände saker hela tiden och det gör bara allting ännu mer intressant. Gillar man oväntade händelser så är det här en bok man bör läsa.
|
(32 år)