Till skillnad från föregående talare engagerade den här boken mig djupt.
Den aristokratiska överklassromarinnan Eirene är egentligen ingen särskilt trevlig person: hon är självisk, otrogen, oförskämd mot sina slavar; hon försvarar slaveri, klasskillnader, gladiatorspel och seden att sätta ut oönskade barn i skogen. Ändå tycker jag som läsare om henne. Kanske därför att Vibeke Olsson lyckas göra henne så mänsklig. Kanske därför att de möten hon gör med människor tvingar henne till förändring. Hon tvingas göra upp med många av de romerska föreställningar som är så djupt inrotade i henne.
För mig som är intresserad av romarriket gav boken stor behållning. Jag får inte bara miljöer beskrivna, utan anar också romarnas sätt att tänka.
Vibeke Olsson har skrivit en klok, levande och mänsklig roman.
|
(50 år)