Enquist säger själv i en lång intervju i Babel special 2008 att han tycker att Nedstörtad ängel är en genial liten berättelse. Att han 20 år senare känner så och även använder den som fond i Boken om Blanche och Marie (2004) säger oss en del om vad den betytt för sin författare.
Boken är kort men kräver en del av sin läsare. Flera parallella berättelser binds tematiskt och språkligt ihop till en helhet där berättarjaget finner sig själv. Att efter sista sidan direkt börja om på sidan ett är en god idé. Du kommer att upptäcka en ny berättelse och få en fördjupad förståelse för en del av de bilder som levereras redan på de första sidorna.
Att huvudpersonerna är fångade i varandras huvud, försöker dölja sina ansikten, gömmer missbruk/beroende i sin älskades huvud, har ett ansikte täckt av is är några av de bilder som kretsar kring berättarjagets chock över att se likheter med en far han aldrig träffat eller känt. Han söker med hjälp av vitt skilda historier återskapa sin fars kreativa (och skamliga) sida och på så vis återskapa och förklara sig själv.
Nedstörtad ängel är en berättelse som gör ont. Resan ner i koppargruvan för att hämta upp monstret är resan in i sig själv. Den som läser denna bok oberörd har missat en upplevelse.
Köp den, låna den, läs den! Och gör det flera gånger. Den blir bara bättre och bättre. En pärla.
|
(47 år)