Det här är en väldigt välskriven bok. Sättet att skriva är typiskt för Unni Drougge, rappt, vasst, och mycket detaljer. Hon har ett visst snedvridet feministiskt sätt att visa att det inte bara är män som behöver göra de onda gärningarna. Den här boken är ju en modern version av klassikern "Lolita" och som bäddad för diskussioner. T.ex. varför "Lolita" upprörde en hel värld när den kom på sin tid, medan Drougges bok knappt uppmärksammades (som jag minns det)?
|
(39 år)