Bridget har ingen mobil. Hon är inte heller ytlig och självupptagen på det sätt vissa verkar tycka här, hon är bara ett offer för den hysteri som drabbat de flesta kvinnor/tjejer i vår tid.
Jag tycker att hon är otroligt charmig, eftersom hon vågar visa alla de brister hon har, eller åtminstone så får läsaren vetskap om dem. Hon är som en vanlig människa, en mogen men ändå osäker och flickaktig kvinna, till skillnad från de flesta andra figurer man läser om. Jag, och säkert många fler, kan absolut identifiera mig med henne och skratta åt alla fel hon gör eller komiska situationer hon hamnar i. Även om det gått några år sedan boken kom ut tycker jag att den är något helt nytt.
Läste den på engelska och tyckte språket var underbart! Andra "dagböcker" jag läst har inte alls lyckats hålla sig så personliga som de borde, men detta var riktigt bra.
Kan tillägga att jag inte gillade filmen lika mycket på långa vägar, och den såg jag för några år sedan. Boken får dock en litet minuspoäng för att slutet var så förutsägbart och dessutom onödigt lyckligt. Gillar mer att kunna tolka slutet som jag vill. Men självklart blir man glad för vår kära Bridgets skull. |
Otroligt tråkig och deprimerande bok. Visst har författaren lyckats förmedla en känsla, men det hade kunnat göras på ett mer "skrämmande" sätt än det här. Enbart deprimerande som sagt, förvirrande och meningslös.
En liten pluspoäng ändå för att det onekligen ges en chans att tolka handlingen, för den som nu är intresserad av att göra det.
|
(39 år)