Vi skulle se 1990-filmatiseringen av boken i skolan, för att analysera den gemensamt i klassen efteråt. När jag såg filmen tyckte jag att den var dåligt genomförd. typisk B-film. men storyn fastnade hos mig. jag bestämde mig att läsa boken. Den var lite segt skriven emellanåt, tex några onödigt långa beskrivningar. Men det drar dock inte ner betyget, för jag kunde inte lägga ifrån mig boken när jag läste.
Den är både sorglig och hemsk, men med ett bra budskap. den är verklighetstrogen också. författaren hade tydligen varit med om en hel del som blev inspirationen.
Fast än att jag var ett ganska mesigt och snällt barn så kan jag (obehagligt nog) ändå känna igen en del i detta.
|
(29 år)