Dan Brown har verkligen hittat formen, receptet och mixen mellan spänning, bildning (främst konst- och arkitekturkunskap) samt ett intrikat kärnfråga som berör och tvingar läsaren att ta ställning. Vad tror jag? Vad tycker jag? Inferno utgör inget undantag. Den sätter fingret på och löper linan ut för ett framtida möjligt scenario. Mellan raderna döljer sig författarens världssyn där det öppna samhället är en chimär och där dess ledare är oförmögna att egentligen styra, p.g.a. dolda, egna agendor eller för att de politiskt ogenomförbara i demokratiska samhällen. Har Dan Brown fel? Egentligen är det frågan som han frågar dig.
|
(52 år)