Alla böcker tilltalar läsaren olika utefter läsare.. Visa hela

Alla böcker tilltalar läsaren olika utefter läsarens egna bakgrund och erfarenheter. Naturligtvis är det likadant med "Bitterfittan". Sveland tar, enligt mig, upp en ny sorts problematik som jag tycker har förlorats i jämställdhetsdebatten:
Många av oss som är småbarnsmammor idag har vuxit upp i den "nya" tidsandan där vi matats med ett budskap om att vi ska växa upp och bli självständiga, välutbildade, egenförsörjande, karriärsivriga och (framförallt) individualistiska. Vi ska aldrig behöva en man som är vår krycka och vi ska inte låta eventuella barn sakta ner oss i livets snabba omkörningsfil.
Allt detta är fantastiskt och jag är evigt tacksam över vilka förändringar som skett i samhället, samtidigt så ser jag vilket chocktillstånd många nyblivna mammor kastas in i när de inser att mycket av ovanstående inte fungerar när barnen faktiskt anländer. Jag inledde mitt nyblivna mammaliv med att vantrivas, precis som Sara i boken. Nu pratar jag inte om någon depression eller amningspsykos, jag hade inte heller svårt att anknyta till mina barn. Jag var bara förvånad över att könsrollerna fortfarande är så djupt rotade och att barnens väl faktiskt kommer framför mig själv - alltid! Lika förundrad blev jag över att min man inte delade min känsla av instängdhet. Då klandrade jag min man, nu förstår jag att det lika mycket handlade om mig och jag tyckte det var underbart att dela denna uppenbarelse med huvudkaraktären.

Saras väg till insikt är lång och kräver mycket tankeverksamhet och jag blev så glad när jag faktiskt kände igen mig - när någon annan satte ord på mina känslor.

Visst är världen full av bitterfittor och ibland känner jag mig som en sådan men så uppfriskande det var att bli påmind om att det inte behöver vara så. Varför är det inte tillåtet att glädjas över sina barn och deras småbarnstid. Varför är det så viktigt att vi kvinnor skyndar tillbaka till karriären istället för att njuta? Varför är det inte okej att det finns vissa uppdelningar i ett förhållande? Varför får kvinnor och män inte vara olika? Måste olika betyda ojämställdhet?

Sveland ger plats för eftertanke och hon skriver rakt och tydligt utan krusiduller. En härligt verklig bok.

Jag håller med "Rosa" i att boken till en början k.. Visa hela

Jag håller med "Rosa" i att boken till en början känns konstlad. Jag kände mig irriterad över huvudkaraktärernas direkta öppenhet angående känslor och deras overkliga ärlighet om och mot varandra. Det finns väl ingen som direkt öppnar sig mot en ingift familjemedlem?
Irritationen fick mig att fortsätta läsa samtidigt som en längtan växte inom mig efter faktiska och riktiga samtal - helt och hållet ärliga, utan konstlad artighet. Tänk om det faktiskt finns familjer som fungerar på detta vis? Var finns i så fall dessa människor som helt och fullt hänger sig åt att värna om sin familjs känsloliv?

För att motsäga tidigare recensenter så måste jag säga att slutet tilltalar mig. En helomvändning som lämnar läsaren (mig) i ett tomrum fullt med möjlighet att fundera vidare kring vad som egentligen hände och hur logiskt slutet egentligen var. Fredriksson har under hela bokens framfart lämnade återkommande ledtrådar om hur slutet kommer att te sig men hon har gjort det skickligt.

Jag är förundrad över Fredrikssons breda kunnighet i skiljda ämnen och jag beundrar hennes intellektuella nivå. Jag är glad att jag fortsatte läsa "Skiljda verkligheter" trots min inledande starka motvilja mot karaktärsbeskrivningarna.