I romanen Mannen från de tysta vidderna levandegör författaren en karaktärsdanande förändring som aldrig ger huvudpersonen någon ro men också utvecklar honom. Perspektivet är den allvetande berättaren uppblandat med tankar i jagform. Så följer vi Lennart från två samverkande perspektiv där fakta och känslor hålls isär. Berättelsen är kronologisk och kapitlen korta, tillsammans med en gripande historia skapas ett sug och en nyfikenhet att läsa vidare. Jag vill verkligen veta hur det ska gå för Lennart. Samtidigt får läsaren en inblick och förståelse för tystlåtna, eftertänksamma och introverta individer i ett samhälle där den sociala kompetensen är höjd till skyarna.
Boken blir riktigt bra när Andersson tar spjärn i vetenskapen och visar hur framförallt näringslivet går miste om möjligheter att utnyttja de introverta och tystlåtna i sina organisationer. Den sociala kompetensen lovsjungs så öronbedövande att många arbetsplatser inte upptäcker färdigheter som finns där pratet saknas.
Lennart skildras som ambivalent mellan att bli respekterad för sin tysthet och en het önskan om att kunna stiga ut ur sitt skal. Lennart verkar t ex besviken på att skolan inte försökt påverka hans utveckling samtidigt som han tycker att lärarna ska låta honom vara ifred i sin personlighet. Skildringen av denna kluvenhet ger romanen spänst och liv. |
(74 år)