Recension av Rydyard Kiplings Djungelboken.
Jag har läst boken Djungelboken av Rudyard Kipling. Det är en äventyrsroman som handlar om den lilla pojken Mowgli. Mowgli blir hittad en av en vargfamilj som bestämmer sig för att ta hand om det lilla barnet, då de tror han kommer komma till stor nytta när han blir äldre. Mowgli växer upp i familjen och uppfostras som en varg, samtidigt som han av den stora björnen Baloo och den svarta panter Bagheera får lära sig alla djungels regler. Tiden går och Mowgli blir äldre och äldre. Vargflocken och den onda tigern Shere Khan känner sig hotade av honom och är rädda att han ska gå till människorna och berätta var alla vargarna befinner sig. Han blir då utslängd från flocken och tvingas klara sig själv. Mowgli väljer då att börja leva med de andra människorna i by utanför djungeln. Han bestämmer sig dock snabbt att han ska döda Shere Khan, som var orsaken till att han blev utslängd från flocken. Det hela slutar med att Mowgli dödar Shere Khan och kommer in i flocken igen.
Mowgli, som är huvudpersonen i berättelsen får uppleva många äventyr tillsammans med sina vänner Baloo och Bagheera. Under berättelsens gång blir Mowgli äldre och äldre. Det är någon som framgår tydligt i texten, då man märker att hans beteende förändras. Från att vara ett busigt litet barn till en smart pojke.
Man märker också av att texten är skriven för länge sedan, då författaren inte har samma syn på mörkhyade som vi har idag. I texten framgår mörkhyade som slavar och inte alls lika mycket värda som vita människor. Berättelsen är också skrivet på ett väldigt ”gammalt” sätt. Det är konstiga ord och strukturen på meningar är inte alls likadan som vi har idag. Annars tycker jag att texten är ganska lättläst och författaren ett ganska ”lätt” språk, fast man märker som sagt att berättelsen är gammal.
Det är ingen bok som är skriven i jagform utan det är hela tiden författaren som berättar vad som händer.
Jag skulle säga att ett av budskapen i berättelsen är att ”acceptera den man är, man ska inte försöka göra sig till något man inte är”. Jag tycker boken är väldigt bra, även om det är en berättelse som de flesta känner till. Jag tror man kan lära sig en hel del om man tänker efter när man läser berättelsen. Tillexempel, behandla andra som du själv vill bli behandlad, det tycker jag framgår väldigt mycket i berättelsen. Det finns även andra bra budskap som man lätt kan snappa upp när man läser texten. Jag tycker verkligen att man ska läsa denna berättelsen, då den är både spännande och man kan lära sig något genom att läsa den.
|
(31 år)