Det enkla beskrivande sättet som Coelho skriver på gör det lätt att komma in i historien och att hänga med. Dock gör det också att berättelsen till en början r rätt platt och inte speciellt djupgående, trots en del kvasifilosofiska delar.
De första två tredjedelarna är det mest händelse efter händelse och det blir inte mycket eftertanke eller fångade känslor, vilket är synd. Mot slutet börjar dock historian fördjupas och Marias relation till en man beskrivs på ett mycket intressant och gripande sätt. Spänningen och känslorna byggs upp, men tyvärr tyckte jag att slutet var alldeles för mycket och förstörde mycket av det som han tidigare byggt upp. |
Sundströms version av Arvid Stjärnbloms och Lydia Stilles hopplösa relation, är vad man kan förvänta sig. Självklart når den inte upp ens i närheten av Den Allvarsamma Leken, då Sundström inte kommer i närheten av Söderbergs språk och förmåga att beskriva miljöer och relationer. Ändå är det en bra bok, språket är på intet sätt dåligt och handlingen är intressant. Även fast Lydias liv och handlingar säkert inte är som Söderberg hade tänkt sig det, är det ändå intressant med en tolkning utifrån den andras perspektiv.
Ett minus är att berättelserna inte utspelar sig under samma tid, För Lydia utspelar sig på 50-talet, och personligen hade jag föredragit att den utspelade sig i samma tid som Den Allvarsamma Leken.
|
