Paulo lyckas fånga mig med sin lättlästa text och sina humana historier. I boken Elva minuter får man följa med på Marias resa genom livet. Maria växer upp i en liten by i Brasilien och där får hon uppleva hur det känns att få sitt hjärta krossat - något som hon har svårt att släppa taget om, då hon lovar sig själv att aldrig mer älska någon. Maria drömmer om rikedom och berömmelse men slutar som prostituerad i Schweiz på baren Copacabana. Hon träffar många män och får agera både oskuldsfull flickan som låtsas bli imponerad av mäns historier om makt och ära, den förstående modern för de män som behöver någon att prata med och den farliga flickan, som tar kontroll över situationen för att få osäkra män att slappna av. Maria tillbringar förutom tiden på jobbet mycket tid ensam och besöker även stadens bibliotek ibland för att lära sig som hon uttrycker det männens natur. En dag träffar hon Ralf Hart en känd konstnär som rest världen över. De har väldigt skilda liv och bakgrund - men visar sig senare ha mycket gemensamt..
Begreppet frihet diskuteras mycket i boken och Maria säger att hennes sätt att leva får henne att känna sig fri, då hon gör sina val själv och är självständig, både emotionellt och ekonomiskt.
Det är intressant att följa Marias tankar i hennes dagbok. Efter att sålt sina tjänster till en man för första gången skriver hon; Jag kommer ihåg allt, utom det ögonblick då jag fattade beslutet. Märkligt nog har jag inga skuldkänslor. Förr brukade jag se på de flickor som hade sex för pengar som några livet inte hade gett något annat val - och nu märker jag att det inte är så. Jag kunde säga ”ja” och kunde ha sagt ”nej”, ingen tvingade mig till något. Jag går på gatorna, betraktar människorna, har de valt sina liv, tro? Eller har de också, precis som jag, blivit valda av ödet?
Boken väcker många intressanta tankar och jag har märkt genom andra recensioner att detta är en bok som man antingen verkligen tycker om eller som man blir besviken på.
|
(33 år)